Aftonbladet – 18 maj 1853, sida 3

Maries dotter. Fru Meredith var den ends qvinna i verlden som jag kände, och barnet upprepade oupphörligt: Gissa, herr doktor, gissalo Jeg svarade utan besinning: vEva, måhända ?, Vi talade mycket sakta, men i samma ögonblick som namnet Eva undföll mina läppar, uppslog häftigt lord Kysington sina ögon och reste sig på sin stol, lady Marie tappade sin synål och vände sig med hastighet emotmig. Jag blef förlägen för den verkan jag ästadkom. Jag betraktade ömsom lord Kysington och lady Marie, utan att våga tillägga ett ord. Några minuter förflöto; lord Kysington föll tillbaka mot stolens ryggstöd samt tillslöt ögonen, lady Marie återtog sin synål, Harry och J2g talade ej mer. Jag funderade länge på denna besynnerliga tilldragelse, men sedan allt återkommit i sitt vanliga lugn, stillheten och orörligheten fullkomligt återvändt omkring mig, uppsteg iag sakta och ämnade gå min väg. Då tillbakastötte lady Marie sin båge, gick framför mig och gaf mig ett tecken med handen att följa henne, Inkommen i salongen, igenläste hon dörren, och ställande sig midtemot mig med upprätt hufvud, hade hela hennes utseende nägot befallande, sä naturligt för hennes drag. sDoktor Barnabe, sade hon till mig, svar så god och nämn aldrig det namn gom nyss sick öfver edra läppar, det är ett namn som lord Kysington aldrig bör höra.s Hon gjorde en obetydlig bugning och återgick i kabinettet, hvars dörr hon tillslöt. Tuzende tankar genomströmmade mig på en gång. Denna Eva, om hvilken jag ej fick ala, var det ej Eva Meredith? Var hon s0nhusiru till lord James Kysington? Var jag då 08 Williams far? Jeg hoppades, jag tviflade; y slutligen, om för mig detta namnet Eva ej