Aftonbladet – 18 maj 1853, sida 3

betecknade mer än en person, för alla andra var det endast ett namn, ganska vanligt i England för många fruntimmer. Jag tordes icke fråga. Omkring mig voro alla munnar tillslutna, alla hjertan hopkrumpna; men den tanken att jag var uti Eva Mereditbs familj, bredvid den qvinna sm plundrade enkan och den faderlöse på dess fädernearf, — den tanken sysselsatte mina dagar och mina nätter. Jag drömde väl tusende gånger om Eva Meredith och hennes sons återkomst till detta hem; jag tyckte mig för dem anropa en förlåtelse, som jag erhöll; men jag upplyfte ögonen och lord Kysiogtons kalla, orörliga ansigte isade alla mitt bjertag förhoppningar. Jag började att betrakta detta ansigte, som om jag aldrig sett det förut; jag började utforska i hans drag något tecken som tillkännagaf litet känsla; jag sökte den själ jag önskade röra. Gudnäs! jag fann den ingenstädes. Jag förlorade dock icke modet, ändamålet var så vackert! Lappri, sade jag till mig sjelf. Hvad betyda ansigtsdragen! Hvad betyder ytan väl? Kan ej den mörkaste koffert inehålla guld? Skall allt det sor finnes innom oss synas vid första anblicken? och hvem har lefvat utan att lära sig att skilja sin själ och sina tankar från sitt ansigtes vanliga uttryck? Jag beslöt att få upplysning i mina tvifvel; men hvilka medel skulle jag begagna? Att fråga lady Marie eller lord James Kysington. var alldeles omöjligt; komma betjenterna att tala? de voro fransmän och nyss komna i tjenst bär i huset. En kammartjenare var engelsman, och den enda söm följt sin herre, men han var nu skickad till England uti nå5ot hemligt uppdrag. Det var emotlord Ky-! sington som jag skulle vända mina forskningar. Af honom skulle jag få reda på allt, och af honom skulle jag erhålla förlåtelsen. Det!