Aftonbladet – 18 maj 1853, sida 2

JO a I nsamling af medel för tryckning och sprid-! ing af hr öfverste Hagelstams uppsats om, ränvinstillverkningen. t Sm k v a LITTERATUR. ; Om den Juridiska Stilen, af L.D.G. Christian-: stad 1853. 1 Vi återse med stort nöje inom vår littera-g ur en författaresignatur som gjort sig så högt!4 värderad som L. D. G. Mer än ett decen-l! num har förflutit sedan han egentligen lefde ! nom bokverlden, och mången torde hafva , slömt både de större novellerna, såsom Hjert1 slappningen på Dalviks och Carl XII:s page och de små täcka konversationsstyckena om räden, menniskans ansigte o. fl. Detta förattarakap var utmärkt, mindre för djerfheten och ymnigheten af nya och stora ider, än för yndigbeten att af alldagliga ämnen vinna en ny och intressant sida, och för framställninsens beundransvärda renhet och ädelhet. Fål författarepersonligheter hafva i högre grad åda-l. zalagt gentlemannens egenskaper; läsaren kanl cke annat än trifvas väl med hans arbeten, ifven om de sakna den högre förmågan att eida, tjusa och häntöra honom. Samma egenskaper återfinna vi i den lilla brochyr om 32 sidor som ligger framför 0s8. Våra läsare torde af titeln föreställa sig att dessa blad endast duga till lektur för jurister. Långt derifrån. Ehuru författaren, som mnumera sjelf är juridisk embetsman, valt ett om man så vill torrt och oromantiskt ämne, må man dock icke föreställa sig att den lilla boken sjelf är författad i en torrlagstil. Tvertom betraktar han sitt ämne helt och hållet ur den allmänna bildningens synpunkt och med den saktmodiga lekfullhet som är honom egen. Och ämnet sjelit är verkligen sådant att det borde kunna intressera en större allmänhet. Hvilken myndig medborgare behöfver ej ofta nog, eller åtminstone någon gång i sitt lif, sysselgätta sig med ämnen behandlade i juridisk form, och om den skönare hälften af vårt samhälle betraktar dem med suveränt förakt såsom ett non plus ultra af tråkighet och pedanteri, så är det troligen en följd af den hos oss ännu så allmänt herrskande fördomen, att denna hälft af menskligheten skall uteslutas från all kännedom om och deltagande uti lifvets verkligheter, för att endast lefva i fantasiens, pyntets och nyckernas verld. Den juridiska stilen har fått en särskild form, emedan den måste vara begriplig för alla, bindande för alla, oberoende af olikhet i lynnen och uppfattningar, klar och bestämd för alla särskilda möjligheter och händelser, och liksom ett öfver alla enskilda menniskomeningar upphöjdt orakelspråk. Den skrifvande måste för detta ändamål aflägga sin egen individualitet, liksom de engelska domrarne betäcka gitt hufvud med en allongeperuk, i det ändamål att den gzom sitter på domstolen må synas mindre såsom hr A. eller hr B. än som en allmän och opersonlig typ af rättvisans tjenare. Deri ligger nyttan af den juridiska formen, hvilken en ung rättslärd mången gång finner det så tungt att underkasta sig, och den icke juridiska läsaren så tråkigt att arbeta gig igenom. Dertill hörer också den egendomliga periodbyggnaden, som blir vidlyftig och läng, endast för att i en mening och ett gzammanhang liksom koncentrera och öfverskådliggöra alla sakens utgreningar och göra alla upprepningar öfverflödiga. Den juridiska stilen afsäger sig omvexlingens estetiska skönhet, för att i stället beflita sig om begreppets klarhet, bevisningens styrka och uppställningens symmetri. Den juridiska silen får ej tala till inbillningen eller känslan, utan endast till förståndet, och i dess bindande bevisning ligger följaktligen dess förnämste skönhet. Väl vore, om den logiska förmåga, som erfordras att följa och fatta en bevisning, öfvades litet mera inom vår allmänna uppfostran. Med rätta anses rättsvetenskapernas studium högst välgörande att reda begreppen och gitva tankeförmågan klarhet och styrka, och redan af denna anledning skulle vi önska att bekantskapen med både grundlag och allmän lag blefve ansedd såsom ett oumbärligt element i den allmänna bildningen. Men äfven utan särskilda studier har hvarje menniska åtminstone nägon grad af förmåga att följa och begripa ett juridiskt resonnement, så vida hon ej alldeles förderfvat den genom tankelättja, romanläsning eller annan ensidig utbildning af inbillningskraften, och med rätta Ipåminner hr L. D. G. att så mycket det än Iklagas öfver den juridiska stilens svårfattligThet, har dock den vinnande parten sällan nägon svårighet att i hast uppfatta innehållet af I domstolens utslag. PRONATOR