Aftonbladet – 18 maj 1853, sida 2

lig, måtte han då åtminstone sätta bredvid er ett medlidsamt hjerta såsom ert eget! Jag böjde min panna öfver Eva Merediths hand, aflägsnade mig sedan, djupt rörd. Barnet läg framför trappan, på gräset, isolen. Jag gick till honom, tog honom i mina armar; jag omfamnade honom flera gånger, jag betraktade honom länge, uppmärksamt, sorgset ; då fuktade en tår mitt öga. Oh nej, nej jag bedrager mig, mumlade jag, och lemnade hastigt det hvita huset. Min Gud, doktor!s utropade på en gång alla doktor Barnabås åhörarinnor, hvad fruktade ni då för detta barn? Tillåten mig, mina damer,, svarade Barnabåe, fullfölja min berättelse på mitt sätt; hvarje tilldragelse skall blifva omtalad i sin ordning. Jag berättar händelserna så som de hafva tilldragit sig. . a Då jag kom till Montpellier, blef jag oändeligen väl emottagen utaf min onkel, oberäknadt att han förklarade att han hvarken kunde låta mig få bo eller äta hos sig, Cl heller låna mig penningar, och att J28 säsom fremling och utan rykte borde ej hoppas på någon praktik uti denna stad, så uppfylld utaf namnkunnige läkare, . Då, min onkel, sade jag, påtervänder jag till min by.n . Nej, visst inten, återtog han, Jag har funnit åt dig en hedrande plats. En engelsman, mycket gammal, mycket rik, mycket giktfull och af ett oroligt lynne, önskar att hafva hos sig en doktor, en ung skicklig man, för at! följa hans sjukdom wuuder ledningen af er Jannan läkare, Jag har föreslagit dig; du äs Jantagen. Låt oss bege oss dit. ; Vi begåfvo oss genast tll lord Kysington Vi kommo uti ett stort och vackert hus, upp fylldt af talrik betjening, och efter att hatv gjort flera uppehåll, först i förmaken, sedar