Aftonbladet – 14 maj 1853, sida 2

tm ——————L ALAA i xhosa tycktes hon beständigt sofva, men hvarje gång jag tillhviskade henne: Res på er och drick dettan, lydde hon mig vid första ord. Detta visade mig att själen vakade i denna orörliga sropp, utan att finna ett ögonblicks glömska eller hvila. Jag var den enda som hade bestyren med Williams begrafning. Man fick aldrig bestämdt reda på orsaken till hans död..:De-penningar han skulle medföra från staden funnos ej på honom; kanske hadö han blifvit bestulen och mördad, måhända dessa penningar, lemnadei papper, hade vid hästens fall-halkat ur fickan, och som man icke förr än alltför sent tänkte på att återfinna dem, wvar det icke omöjligt att nattens regn hade kommit dem att försvinna i den gyttjiga jorden och det fuktiga gräset. Man gjorde några efterforskningar, men utan framgång, och snart slutade man medalla vidare försök i detta afseende. Jag hade törsökt-att af Eva: Meredith få veta om det icke var några br:f att skrifva för att underrätta hennes och hennes mans slägt. . Jag hoppades alitid, att från England åtminstone skulle kunna komma underrättelser, hvilka skulle afgöra den beklagansvärda qvinnans.öde. Men nej — dagar. försvunno den ena efter den andra, och ingen på jorden tycktes veta att William Merediths enka lefde fullkomligt öfvergifven uti en fattig bys: Något längre fram, för att försöka att hos Eva väcka nägon känsla för lifvet, rådde jag henne att hon skulle stiga upp. Dagen efter jag gifvit detta råd, fann j:g henne uppe svartklädd: det var skuggan af den sköna Eva Meredith. : Henaes hår var slätt, deladt åt hvar sin sida om den bleka pannan. Hon satt bredvid fönstret lika orörlig, som hon hade varit-uti sin säng, Det var på detta, sätt som jag tyst tillbringade långa aftnar. hos henne. Jag tog en. bok för syn skull: -Hvarje dag: då jag kom,