Aftonbladet – 13 maj 1853, sida 2

En morgon kom man också att säga mig att herr William Meredith önskade af mig ett besök. Jag klädde mig uti min aldra vackraste toilette. Sökande att iakttaga den värdighet som öfverensstämde med mitt stånd, gick jag igenom byn, och det var ej utan-att känna mig litet stolt öfver vigten. af min person. Jag gjorde många afundsjuka den dagen! Mänga ställde sig på dörrtrösklarna för att se mig gå förbi. Han går till det hvita husetl upprepades; och jag, utan att brådska, viljande ej synas intagen af den vanliga nyfikeneten, gick långsamt helsande på mina grannar, bönderna, sägande: S Jag kommer lite sednare tillbaka mina vänner, nu på morgon har jag att göra. Det dröjde ej länge förr än jag var deruppe på kullen. Å ; Inkommen i salongen i detta hemlighetsfulla hus, blef jag förtjust öfver det skådespel. som mötte mina blickar; allt hade en förening af. enkelbet och elegans. . Detta rums största prydnader voro blommor; de voro så mästerligt ordnade, att förgyllningar skulle inte bättre prydt det: hvit nettelduk för fönstren och öfverdragen på möblerna af.samma färg, det var allt; men der fanns törnrosor, jasminer, ja blommor af alia slag som uti en trädgård. Dagern var mildrad genom gardinerna, luften var uppfylld af blommornas vällukter. Liggande på en soffa mottog mig med ett ljuft småleende en ung flicka eller hustru, röd och frisk gom allt det som omgaf henne. En vacker ung karl, som satt bredvid henne på en taburett, uppsteg då man tillkännagaf min ankomst. M Min herre, sade han med en ganska märkbar utländsk brytning, man talar hör så mycket om er skicklighet, att jag väntade mig få se en: gubbe-inträda, Min herren, svarade jag honom, njag har