Aftonbladet – 11 maj 1853, sida 3

Hvilket intresse kan ni väl hafva;i det hu set, doktor? frågade grefvinnan. Min Gud! Fu grefvinna, antag attjag icke har sagt någenting alls. Man skall natur ligtvis rifva ner det, efter gå är eder önskan. Men bvarför saknar ni då detta gamle ruckel ? Derföre . . . min Gud, att det har varit be bodt af personer som jag hållit mycket utaf och . . .n sOch gom ämna återkomma, doktor ?s aDe äro döda för längesedan, då jag va ung In Och gubben betraktade. sorgset det hvit huset, hvilket på höjden af kullen stod ibland träden liksom en hvitsippa i gräset. Några ögonblick förflöto under djup tystnad. Grefvinnean, sade en af sällskapet sakta till grefvinnan de Moncar; grefvinna, det finnes någon hemlighet härunder. Se huru sorgser vår esculap blifvit; Någon rörande händelse har tilldragit sig der nere; någon ungdomskärlek måhända, Bed doktorn för oss berätts denna historia. . Ja, ja! utropades från alla båll. En historia, en historia! Och om intresse felar, så -kunna vi roa oss åt berättarens väl: talighet., Inte så, mina herrars, svarade halfbögt grefvibnan de Moncar; som jag beder doktor Barnabdå att berätra historien om det hvita huset, är det med förbehåll att ingen skraitar.x Lb Hvar och en lofvade att vara allvarsam och ära gig byggligt åt. sHr doktor, Sade hon i det hon satte gig bredvid honom, sjag ser att vid detta hus äro minnen sedan förgångna dagar fistade hog er som äro dyrbara. Vill bi berätta oss dem? Det svulle göra mig ledsen att förorsaka er en eskaad Bom det står i min förmåga att spara er; detta hus skall ej borttagas om ni nöger mig hvarför ni älskar det.x