Aftonbladet – 11 maj 1853, sida 3

Doktor Barnabå syntes förvånad, men forts for att vara tyst. Grefvinnan: närmade sig bonom ännu mera, sägande: aGoda doktor, se hvilket fult väder, allt är Bå dystert, ni är den äldste af oss alla, berätta oss en historia, kom ös att glömma regn, töcken och kyla.n Herr Barnabe såg på grefvinnan med stigande förvåning. : Det är ingen; berättelsen, sade han, det som tilldragit sig i det hvita huset är mycket enkelt och har intet intresse för någon annan än. mig, som älskade dessa unga menniskor; fremlingar kunna ej anse det för en historia. Och dessutom kan jag hvårken berätta eller utförligt tala då man hör på mig; ännu mer, det som jag skulle hafva att säga är sorgligt, och j ären hitkomna för att roa er., Doktorn stödde på nyttHakan mot sin käpp. Goda doktor,, upprepade grefvinnan, det hvita huset skall blifva qvar om ni säger oss hvarför ni älskar det. Gubben syntes litet rörd; han lade det era benet öfver det andra, borttog det åter, gjorde samma rörelse några gånger, framtog bin snusdosa, lade den tillbaka i sin ficka utan att öppna den; sedan sade han, i det han beraktade grefvinnan:. Ni: skall ej låta nedifva dets, i det han med sin darrande och nagra hand pekade på den aflägsna boningen. nJag lofvar er det. . Nåväl, -må ske: då! Jag skall göra det ör dein, jag skall frälsa det hem der de varit yckliga.s Mina darier, sade gubben, jag kan ej ala väl; men jag förmodar att den okunnizaste kan alltid göra sig förstådd då han omslar det han sett. Denna berättelse, veten let på förhand, är icke munter. : Man låter omma en musikus för att sjunga och danse; n läkare då man lider och är färdig att dö.s (Forts. följer.)