Aftonbladet – 10 maj 1853, sida 2

— Landtbruksfråga. För någon tid sedan omnärandes att landshöfdingen i Stockholms län afslagit en utaf handelsbokhällaren E. Wählberg gjord ansökning att i Westerhannioge socken inom Sotholms härad få idka handelsrörelse, ehuru sökanden för ändamälet företett fördelaktiga betyg och sockennämnden förklarat att den icke hade nägot emot att det sökta tillständet beviljades, men uttryckte derjemte den önskan, att allt slags försäljning af bränvin i större eller mindre parti blefve sökanden förbuden. Landshötdingens afslag stödde sig på detanförda skälet, att nägon handel icke kunde anses ,vara af behof för denna ort, som, närbelägen till hutvudstaden, dit vägen för en stor del af Westerhanoninge församling var betydligt kortare än 3 mil, hade tätare kommunikatior med hufvudstaden och tilifälle att der uppköpa sina förnödenheter. Uppä häröfver af Wählberg anförda besvär, har nu K. M:t den 1i nästlidne April resolverat, att då klaganden visat sig innehafva de egenskaper, som är föreskrifna för erhällande af tillåtelse att ä landet bedrifva handel, samt några särskilda omständigheter, som skäligen kunde föranleda afslag ä hans ansökning, i detta mäl icke förekommit, förklarade K. M:t, med ändring af konungens befallninghafvandes beslut, att klaganden berättigades att ä detifrägavarand mer äv 3 mil från närmaste stad belägna hemmanet Sofielund utöfva sädan handel, som i 6 I mom. handelsordningen omförmäles, dock med det på sockennämndens yttrarde gruadade vilkor, att i berörde handel icke må ingå försäljning af bränvin eller an dra spirituösa drycker, vid äfventyr att handelsrättigheten skall anses förverkad. TT na