Aftonbladet – 9 maj 1853, sida 2

leltog sjelf i afsjungandet af. mången : rätt nunter visa; och då han slutade dagen med tt tillbjuda oss en läcker qvällsvard och en veqväm säng, så var det naturligt, att vi måste inna oss väl under hang gladt gästfria tak ch stämmas till rätt fördelaktiga tankar om slosterbrödernas savoir vivre. Fan hade desstom ärtigheten att rådbråka latin med mig, huru han yttrade sig numera så mycket hafva egat ifrån de klassiska fäderna och deras språk, att han endast. ogerna vågade sig på försöket. Stor var också ej bans förmåga, men jag hade dock deraf skäl nog att anse honom såsom en af de mest bildade och aktade prester hör, hvilket ock sedermera bestyrktes, då jag i Manila talade om honom med lera. Huru stort presterskapets inflytande här är, kan man knappast föreställa sig. Alla verldsliga auktoriteter betyda i jemförelse med dem intet; knäböjande och handkyssande tilltala dem alla, och med vördnad nalkas man derag heliga personer och lyssnar med spänd uppmärksamhet till deras ord. Allt det bästa ar presten och intet förnekas den allsmäktige patriarken. Så mycket bedröfligare är det då, att denna heliga kär i allmänhet hör utmärker sig för råhet, lättja och obämmad snikenhet, och att de ej göra det ringaste för sin bjords andliga eller verldsliga förkofran, utan anse det fullkomligt nog, när de läsa sina balft förstådda böner och förrätta de ofta intet betydande ceremonierna, I deras hand har Filippinernas öde i århundraden legat, och öfver dem hvilar skulden, att det i dag icke är bättre än det är. Efter att påföljande morgonen hos vår hyggliga munk hafva intagit kaffe, fortsatte vi, på samma gång solen satte ut på sin lysande bang, vår mera anspråkslösa ridt läcgs stranden genom de älskeligaste lunder och risplanteringar fram till Los Banjos. Den lilla staden har fått sitt namn af de heta källor, som hör framvälla sitt 1789 varma vatten, och bvilka förr mera än nu äfven begagnas till varma bad. Ett bospital och badhus, båda ytterst förfallna och miserabla, finnas här. Staden är belägen vid sjöstranden, och bakom den höja sig de flera tusen fot höga, nästan ständigt skyhöljda bergen, hvilka så mången gång slitits af underjordiska ryckningar och skakat skogarne, som grönkläda deras stupande sidors: . : Jag gjorde några utvandringar i den herrliga blomsterrika nejden, och en liten fart till en i närheten utskjutande udde, hvarpå beinger sig en högst märkvärdig liten iosjö,