Aftonbladet – 9 maj 1853, sida 2

het talade om klimatets ljufhet, eller mellar rader af hus, i hvilkas öppnade fönster inne: vänarne: sökte svalka efter dagens tunga och hetta, dåkunde jag icke annat än i njutningen af så mycket skönt och angenämt sända en beklagandets tanke på eder hemmavarande vänner, som vaden bland snö, slask-och is, darren af köld och tramlefven kulna dagar : rusk och mörker, medan jag här belyses af en brännande sol, omfläktas af ljumma vindar och står midt uppe i den sommargladaste, mest skönsmyckade natur. Men ändå, — huru står icke likväl min längtan till detta kalla, frusna hem! . Ändteligen fredagen den 14 Januari på eftermiddagen lättades ankaret, och med en god bris stodo vi ur Manilas hamn. Mörkretnedsteg snart, nattsvart och tjockt, och inemo kl. 8 kände vi genom en lindrig stöt, att Eugenie fastnat i muddret på ett grundt ställe. Alla bemödanden att blifva flott den qvällen kröntes af ingen framgång. Påföljande dagen anlände -2:ne spanska. kanonjollar samt ett ångfartyg. Några kanoner aflastades från fregatten i de förra, jemte detatt den samtidigt lättades på vatten. På tredje dagen, efter ansträngningar och arbeten; som blott ett ögonvittne kan tro möjliga, och för hvilka ock chefen offentligen. betygade sitt erkännande, kommo vi genom egna och ångfartygets förenade krafter åter loss; och sedan en del af det tömda vattenförrådet ånyo blifvit fylldtien nära lig: gande å — vid hvilket tillfälle vi fingo på några timmar gå i land — fortsattes resan till Singapore. Efter 6, dygns lustig och angenäm segling öfver den nu lugna Kinesiska sjön ankrade vi här i går på morgonens