Aftonbladet – 7 maj 1853, sida 3

samhet, som ofta är så kostlig hos underlydande embetsmyndigheter. Vägen mellan Cavinti och Louisiana var mycket bättre och, som vi nu befunno os8 på höglandet, jemnare, Den :deremot mellan sistnämnde ställe och Mahayhay omvexlade ständigt af de vildaste bråddjup, der våra mulåsnelikt säkra hästar med möda kunde komma utföre, och hiskliga tvärbranter uppföre, allt uti-de tätaste, mest gigantiska skogar af en massa högst olika träd. På ett ställe framställde sig ett af de skönaste naturskådespel jag ännu sett. Floden, ännu lugn och stilla, framflöt i djupet. mellan tvenne ogenomskådligt täta trädbevuxna höjder; plötsligt anländer den till en tvärbrant klippa, och nedstörtar der utföre en böjd af säkert 100 fot, såsom en 20 till 30 alnar bred vattenduk. Ur djupet, dit intet öga ännu nedblickat, stiga regnbågar och vattenstrålar, och hela den omkringliggande nejden på en fjerdingsvägs afstånd är insvept i-en tät dimma, som faller som ett sakta duggregn,; och med sin fuktighet åstadkommer en frisk och saftfull veorer der bland annat NR trädartade ormunkar djerft uppresa sina findelade bladkronor, och der parasiter i tusende former och tusende färger insvepa träd och buskar uti sina gröna mattor och skimrande blommor. Häpen stod jag på en öfver fallet hängande klippa och njöt i fulla drag af naturens majestät, som i den nedbrusande vattenmassan, i det dundrande dånet, i det skiftande färgspelet ur djupet, i de hvita svällande dunsterna talade ett språk, hvars mening begri