Aftonbladet – 7 maj 1853, sida 3

pes af hvarje för skönhet och sann storhe öppet hjerta. Det var redan temligen mörkt, när vi sakta framlunkade genom Mahbayhays gator. Viinlogerade ost som vanligt hos gubernadorcillon, men knappast hade vi inträdt inom hans temligen stora stepbyggda såkallade casa reales, förr än murarne svigtade, pelarne böjde sig och taken knakade. Det var en stark mg som varade nästan en minut, och varvid inne i huset, ute på gatorna allestädes, alla nedsjönko på knä, framsuckande sina böner och täljsnde kulorna på radbandet under idkeliga korstecken., Vi herbergerades bär med all den gästfrihet, platsen kunde. åstadkomma, d. ä. drucko ypperligt chocolade, som här allestädes växer till en förvånande godhet, och sofvo på öfver golfvet utbredda mattor. ; Tidigt påföljande morgon redo vi några timmars väg till staden Lillo, en mera handlande och med en vacker stor kyrka försedd stad. Icke långt derifrån reste sig det säkert 6000 fot böga berget Banajao, hvars rika vegetativa alster lockade mig. Vi qvardröjde derföre här till eftermiddagen, och under tiden fick jag tillfälle att genomvandra den skogfyllda trakten till berget och ett godt stycke upp på detsarama. Besvärligare vandring har jag sällan företagit. Vägens slipprighet och ojemnhet, men framför allt den alldeles olidliga solhettan gjorde mig så matt och illamående, att jag endast med möda kunde framsläpa mig genom de väldiga skogarne, men måste alldeles uppgifva planen att nå toppen,