Aftonbladet – 7 maj 1853, sida 2

yunens södra ända rykte bergen. Man var nu på många ställen sysselsatt att reparera skadorna, och ingen plats, som jag besökte, saknade spår af den allmänna förstörelsen. Vid sådana tillfällen äro dessa till utseendet usla och lumpna bambuburar säkra och lugna; de böja sig i alla riktningar efter jordens skakning och taga på intet vis någon anstöt af oron och braket utom hus. Vägen från S:ta Cruz till Pagsanjan är sådan, som den endast kan vara under en sådan bhimmel. och i ett sådant land. Den går än genom täta kokosdungar, än genom andra palmlunder, hvilkas dystra grönska upplifvas af en massa de grannaste fåglar och insekter samt de skönaste högfärgade blommor, än genom risfält och sockerrörsodlingar. Sjelfva staden, till hvilken vi-efter en halftimmas ridt anlände, hade så der temligen utseendet af den förnämligaste orten i en provins. Deis gator voro rektangulärt reguliera; dess hus af förutnämnde lätta konstruktion, likväl större och prydligare, med öfte våningarne innehållande två till fyra stora, ljusa, ofta väl möblerade rum och stora präktiga fönsterjalusier. Jag medförde ett bref till en signor Ecrivano Memeji, och i bans hus emottogos vi med artig gästfrihet och förseddes med nödiga underrättelser för vår vidsre färd samt med en slags embetsskrifvelse på tagalska till alla befallningsbafvande i de ställen vi skulle besöka, att på allt sätt befordra vår snara framkomst och beqvämligbet. I skymningen gjorde vi besök hos den bär stationerade distriktets högsta myndighet, alcalden, en ung ståtlig spanjor, som beklag