Aftonbladet – 4 maj 1853, sida 3

fästa någon uppmärksamhet vid vårt plaka eller intresse för våra personer, hvarföre vw togo det partiet att helt enkelt vända honon ryggen, uppsöka vår banca och fortsätta färden atten blef nu kolmörk, det började småt att regna, gandgrunden i floden blefvo störr och tätare, och efter ett fem timmars för min: båtkarlar tröttande och för mig ytterst enfor migt paddlande, framkommo vi ändtligen til Pasig, som är en liten stad, belägen der floder af samma namn med en mängd deltafördelade armar flödar ur den stora lagunen, Häl gällde det nu att söka gig ett nattqvarte; och att till den ändan uppsöka högst: auktoriteten på stället. Men detta blef ett som salig Traner uttryckte sig, förgäfligt arbete. Vi sprungo omkring i den kolsvart natten, bultade på hvad man gade 088 vars rättvisans dörr så länge, att der ändtligen blef ljust nog derinom för att låte en yrvaken hejduk komma fram och hänvisa oss till den naturiige, infödde gubernadorcillon. Vi lunkade af till detta diminutivum af medborgerligsmakt,: tumlade. öfver stockar, och stenar, klefvo ner oss ide sumpiga gatorna, hvarest ett visst slags grymtande djur ostörde hålla sina smäktande serenader, och hunno ändteligen vår bestämmelse... Men äfven här sof rättvisan, eller åtminstone dess lilla epanskttagalske : representant, Och när vi fått folk vakna, berättades oss, att hans hberrlighet dessutom vore sjuk, samt gaf fan i våld alla resande fridstörare. Det blef oss således intet ennetyöfrigt, då bela den goda lilla staden tycktes slumra sött på sina öron, än att åter förfoga oss till vår banca, utbedja oss tålamod af all god gåfvas gifvare, med resignation svepa filten omkring oss och för öfrigt göra som bönderna på Wisingsö, när det regnar — låta det regna — och till på köpet bii alldeles genomblöta.