Aftonbladet – 3 maj 1853, sida 3

4, VAR OUMVTRERUGUR COR IVELG KIA HIIDA VG TpPTIDGå, samt länga hvita breda sidensars-hakband, Det är högst moderst att hakbsnden äfvensom garnityret inuti skärmen äro af en mot sjelfva hatten fullkoadlig! kontrasterande färg. Eiegantare sidensarshattar orneras äfsen med ens! kalad fauchon eller liten tresiiot öfrer kullen, bro derad med hvita sträperlor, hvita plymer på sidorna samt hvita bakband, kantade med blonder. Modet, som gifvit så mycken fart ät soörmakeriet har äfven strö stråla på dessa sistnämnde för att gifva dem ett riktigt orientaliskt utseende. I början auvägdes dess: dyrbara band endast till baloch spektskel-kooftyrer men numera ser man dem äf ea på hattar och mös sor. Skärpen, äfrens bonader, nyttjas ofantligt lång Medaa vi tsla om schirp miste vi säga nägra orå om baltlidningar, som mana alkjemaot nyttjar stark: urringade red släta lif och mycket korta ärmar. På tunaa och lätta tyger nyttjas i allmänhet flerdubble kjortlar. Ea ny modell ar den sä kallade robe im periale, som äx mycket utringad och hvars puff öf verst är legd i fem djupa veck. Ärmsrna äro myc ket korta och garnerade med spetsar elier yfviga tyll rucher, som pämiona om sednare hälften af det adertonade sekiet. Til denna drögt nyttjas oftast plyme till koeffyr, äfvensom att i montang-fason sammsanhälla kjorteln dä den är öppen. Under balsäsongen hafva fasonerade tafter, moare och alla andra slags tjockare sideniyger varit mycke: begagnade. BSniiten på klädningslifven variera efter smak. Läioga, smärta fruntimmer tycka om att lit: lifvet nedstiga i ssibb, ej alleaast framtill utan äfrer på ryggen; nägot fetlagdare damer föredraga deremot att göra lifven mera runda och med koriare saibb. Till lättare baldrägter brukas crepe, tarlatane, samt! broderad och lamerad tyll. Sidentyger med spets ränder är äfven at rekommendera för gifta fruntimmer, hvilkas älder och smak Bjuda dem att deltaga i dansen. På paraddrägter äro ärmarne alitjemt mycket korta. Somliga taftsklädningar garngras äfven med tyllrucht zeckade i form af bjul, hvaruti fästas små sidenblat af samma färg som klädningen. Dessa blad place rade på lika afständ ifrån hvarandra i form af er femuddig stjeraa, och instuckna i tyllen, äro af en särdeles effekt. Det förstäs af sig sjelf att en dylik garnering anbringas på lifvet. Broderade tarlatansklädningar äro mycket en vogut bland unga damer: Dessa klädningar böra vara meå tredubbla kjorilar, hvilka då det galler läta tyger daddra luftigare än volanger. De blommor eller band som utgöra härprydnaden böra nyturligtvis vara i öf-! verensstämmelse med klädningsbroderiet. På organdyklädningar nyttjas dubb.a kjortlar; den understa med en broderad volarg som öfverst har et! pös genomträdt med ett bredt sidenband. Den öf versta kjorteln är uppfästad på ena sidan med et bandros i samma färg som bandet i volangen. Vil man göra ena sädan klädning särdeles elegant, så öfversällar man den understa kjorteln med små broderade blommor i hvitt eller i kulörer och fäster i berthen, broderad i samma smak som volangen, en blomsterbukett i harmoni med broderiet på kiorteln. Ett nytt slags beriher göras af spetsar, hvilka rynkas i form af reguliera snäckor, så stora att man beräknar en på hvardera axeln, fyra på puften, med rum lemnadt i midten för en broche eller bukett, och fem på ryggstyeket. Spetsstaden rkyles af en fin bandrouleau. Till en dylik berthe böra klädniogsärmarne vara mycket korta och likaledes gjorda i form af snäckor samt ;trenne höga volanger på kjorteln uppfästade på högra sidan med trense blomsterbuketter, öfverensstämmande med bröstbuketten och härklädseln, så vida man ej tili denna eleganta paryr föredrar en berett med smä vridna panascher, ty desså förnäma koeffyrer börja änyo att blifva moderna. Alla försök som blifvit gjorda att förkorta klädnivgslifven ha hittills strandat inför den öfvervägande smaken hos-en person, hvars upphöjda ställning tilläter henne utöfva ett stort inflytande på moderna. Urringade klädningar med korta lif anses som blotta fantasier, hvilka kunna vara passande för somliga da mer, men hvilka dock alltid komma att höra till undantagen. Ett lagom längt lif är också utan motsägelse vida vackrare än en snitt som päminner om 1810 ärs tunga och smaklösa moder. Hvad angär härkiädseln, häller den sig vid ett slags medelhöjd; att nyttja framhäåret krusadt är nästan alldeles aflagdt, ehuru man visserligen änvu ligger det . någorlunda stora bubblor. . Säsom prydovad nyttjas imsom naturliga och artificiella blommor samt fantasi-koeffyrer af crepe, blonder, silfverspetsar och ori entaliska band inväfda med guld: Sedan man ömsom nyttjat mycket långa, eller alldeles korta handskar, äften till korta ärmar, hir det sista modet upptagit halflänga handskar garnerade med en liten tyllruche. Vi komma nu till de förändringar i moderna som med April mänad inträdt. Släta och skiftande tafter nyttjas i allmänhet till mantiljer, hvilka nu på vären, för att vara varmare, göras tilslutna med en rad knagpar öfver bröstet. För öfrigt är snitten ungefärligen den samma som förr. De nedstiga i rundning baktill, äro väl ätsittande kring axlarne och ryggen och med framstyc-) kena slutande som vanligt i tvenne snibbar. Ett annåt slazs mantiljer som se ganska täcka ut ärol de sä kallade arragonais. Dessa göras af tjockt taft och hafva en liten kapuschong; denna kapuschong som är garnerad med svarta spetsar formerar en pelerine, hvi!ken, nedfallande kricg axlarno, är atsä mycket större effekt, som den höga spetsvolang hvarmed den är garaerad, draperar sig på haifra ryggen. Mivga dsmer hafva endast för prydnads skull kapuschong på sina mantiljer; den kan dock standom vara fill nytta att draga äfver butvudet vid utgäendet från spektaklat dä -kapuschongspetser, till hölften nedfallande öfrer ausigtet, är äf samma effekt som den spanska mantillans Fjocka sidentyger, sädana som moire antique, damas fasonerade popelins och pekins äro alltjemt en vog-e tör dyrbarare toiletter; men man behöfser ej med sä stätliga tyger som dessa helsa vårens ankomst, utan begagnar sed fördel en mängd andra nya fantasityger, dem man i stor myckeshet h.r att välja på. Så till ex. är smärandig petin (sidensars) mycket modern till balfparyr, och vill man nyttja nägonting ärnu enklare, sä finner man det bland de st kallade toilinette tygerna, ett slags ny väfnad at silke och ylle. Rutiga popeliner äro, serdeles omtyckta och nyitjas wycket till promenadrockar. ; i Klädnirgstif med skört (basquines) och länga slagl samt Öpppa lif ä la Watteau komma att blifva de modernaste under säsongen. En aunan sniit, som allt mer och mer sprider sig, äro s.k. spanska lif, endast bildade af sleiffer. Detta är den äkta spanska typen, men de spanska moderna göra naturligtvis för närvarande lycka kos osg.. Öppna lif med basquines och underväst — ty västar börja änyo komma pi modet — samt spetsmantiljer bär alltsammans den spanska prägeln. . Rockar med öppna lif i hjertfason, med slag öfverhöljd: af snörmakeri, broderi eller en svart orynkad spets, äro serdeles omtyckta. Dessa lif tilläta också en broderad bröstlapp att på det: mest fördelakiiga sätt. visa sig. . Då slagen på lifven sälunds äro ornerade med broderi eller spetsar, böra tverne montanger i ötverensstämmelse dermed nedstiga på hysrde:s sidan at kjortelns framväd, dex och hvar fästade mysål. bandrosor med fladirande ändar, hvilket ser bögst)! smakfullt ut. Sedan vi talet om klädningslifven, vilja vi Afvanis säga nägra ord om ärmarne, som dela sig i treone slag: klädningsärmar och underärmar. Klädniogaärmarne äro alltjemt vida och ej serdeles långa, men i somliga äro nedät skuma uti länga spetsiga uddar eller tungor, hvilka vid handlofsen sam hållas med; en linnivg. På detta sätt bliv ärmen yfrig och mel-l; lan uddarnes Zöndoningar nöser då den tanna krita! f