Aftonbladet – 3 maj 1853, sida 1

STOCKHOLM. den 3 Maj. I en föregående artikel sökte vi, emot Svenska Tidningens framställning af dei danske arfföljdsfrågan, ådagalägga, att de faror fö! hela norden, som kunna härflyta ur ett upp häfvande af Kongelovens arfföljd, icke äro na. gra spöken, frammanade för att anslå (små) ähörares inbillning, såsom Svenska Tidningen i sitt stora krigaremod anser dem vara. Det återstår att visa, att detta upphäfvande icke är nödigt hvarken ur statsklokhetens synpunkt eller till följe af ingångna traktater och förbindelse. Danska ministören har, menar Svetska Tidningen, genom sitt förslag om upphäfvande af de formella axfföljdsreglorna i ongeloven, haft för afsigt att för framtiden förekomma de förvecklingar och tvister, hvilka alstras genom qvinnoarfsrätt till :spiroro. Meningarne om företrädet af den agnatiska eller den agnatisk-cognatiska arfföljden äro ganska delade. Emellertid är det ett talande factum att största delen af de europeiska staterna föredragit den sednare. Så finnes en subsidiär cognatisk arfföljd i Ryssland, Nederländerna, Neapel och Sicilien samt flera italienska stater, Österrike, Bayern, Sachsen, Wirtemberg, Hannover, Braunschweig, Baden, storhertigdömet Hessen samt flera mindre tyska stater. I England, Spanien och Portugal spelar den cognatiska arfrätten en ännu större roll. 1 äldre tider, då allting berodde på regentens persoönlighet, hade den blott manliga arfsrätten företrädet; nyare tiders erfarenhet har visat vigten af att genom den subsidiära cognatiska arfrätten så länge som möjligt försäkra landet om en oafbruten tronföljd. Det är sannt, att med Kongelovens arfföljdsreglor måste, då ätten något utgrenar sig, arfföljdsordningen för menige man synas något invecklad och förvirrad, men den är i sjelfva verket ganska enkel, då man blott gifver akt på den allmänna regeln att cognaternas närhet till tronföljden bestämmes af deras förhållande till den sednaste konungen. Mean skulle icke bli fri från alla pretendenter genom att nu utan nödtvång helt tvärt upphäfva den cognatiska arfrätten; tvärtom skulle sådana vid den regerande stammens utgång infinna sig i mängd; alla gamla och nya arfsanspråk skulle åter göra sig gällande, tillen del anspråk, sem hvilade på helt andra grunder än Kongeloven och hvilka kunde leda till för statens lugn högst vådliga tvister och stridigheter. I första rummet szulle väl farorna för Danmark i detta hänseende komma från den rysk-gottorpska sidan såsom vi redan visat; men äfven andra iika farliga anspråk skulle då utan tvifvel vilja göra sig gällande. Genom det misslyckade upproret och andra omständigheter synes det augustenborgska huset för det närvarande alldeleg bragt Li skuggan; men om några tiotal af år skulle förhållandet kunna vara helt annat. Den rent agnatiska arfföljden erkänd såsom gällande för hela danska monarkien, det är Augustenborgarnes egentliga politiska id realiserad, denna id, som äfven i afseende på Holstein förut bekämpats af danska regeringen, ehuru den i hemligbet varit gynnad och befordrad af Öreted, som alltid haft synn:rlig förkärlek för den agnatiska arfföljden och ansett hvad som skedde 1460, då första fröet till schlegwigholsteinismen lades, för ett verk af sann dansk statsmannavisdom, men deremot den 1660 utfärdade Kongelovens arfordning för en stor olycka, Om den agnatisk-cognatiska arfföljden efter Kongeloven afskaftag, så blir den rent agnatiska arfprincipen den enda legitima för pretendenter till den danska tronen och enligt den rena agnatiska arfföljden skola herigen af Augustenborgs afkomlingar vara de närmast arfberättigade, då den, glicksbörgska stammen utgå:, och den augustenborgska linien skulle då såsom den äldsta linien af Chritian I:s mansstam, få utsigter som den alrig förr haft. Den enda kandidat, som vid