nuödtorft hörer, växer af sig sjelft eller står att få för ett ytterst ringa pris, är det naturligt, att idogheten, arbetsamheten och omtinksamheten icke skoa finna några starka iggelser, eller att längtan efter någon annan slags frihet, än den att i ro äta och sofva, icke lätteligen skall finna väg till deras förständ och hjertan. Arbetar tagalen en dag i veckan, förtjenar han derpå så mycket, att han.med sin familj lefver derpå alla de återstående; ty ris och fisk utgör allt, hvad han behöfver, Men gäller det att arbeta, så kan ham äfven visa, att han eger både krafter och håg dertills . Det kommer blott an på lönen. Till det. femte slaget af invånare i Manila höra i främsta rummet kineserna. De äro här ytterst talrika, bo till största delen nära hvarandra och. tyckas hafva all detaljhandeln sig anvisad. De äro af spanjorerna mera gynnade än de andra. europeerna; det lärer t. ex. vara kineserna tillåtet att bosätta sig i det inre af Luzon och der drifva handel eller annan rörelse. Samma idoghet, samma förvärfningsbegär, samma förnöjsamhet och lätta sinne, som utmärka kinesen hemma, har han fört med sig öfverallt; och troget vidhängande fädrens och sina egna seder i lefnadssätt och klädedrägt, uppenbarar han sig äfven här i Manila precis sådan jag öfverallt lärt känna honom. Att för öfrigt malajer, negrer, lascarer, parser och en massa annat folk från nära nog alla verldens kanter skall hafva samlat sig i en så stor handelsstad som Manila, hvars befolkning säkert nu öfverstiger 200,000, är naturligt, och jag behöfver ej mer än antyda detta förhållande, för att på samma gång låta dig ana det menniskohvimmel, den brokiga blandning af angigten, språk, fasoner och klä. dedrägter, som gör Manilas gator så lifliga och så roliga att bevandra. Men under en sådan vandring är det en och annan syn, hvarvid jag ofta hejdat min gång. Der hör jag på afstånd pingel af klockor och ett mummel liksom af en slags sång; jag vänder mig om och ser, huru en vagn sakta framskrider, omgifven af ett antal brinnande lyk