Aftonbladet – 2 maj 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 2 Maj. Rysslands planer i afseende på den danska arfföljdens ordnande ha visst icke att påräkna stora sympatier i vårt land, och det behöfves utan tvifvel inga vidlyftiga framställningar för att låta den svenska allmänheten fatta hvilka faror dessa planers realiserande kunna medföra äfven för de båda förenade skandinaviska rikena. Tanken på blotta möjligheten af att i en icke alltför aflägsen framtid ryska kanoner skulle komma att från Kroneborg, liksom redan från Bomarsund, rikta sina gap mot svenska kusten, är tillräcklig för att väcka det lifligaste deltagande för denna fråga. Då Svenska Tidningen emellertid i en mot og8 riktad artikel om danska arfföljdsfrågan uppträdt såsom Rysslands advokat, återkomma vi förr än vi hade ärnat till detta ämne, för att belysa de skäl och grunder, på hvilka nyssnämnde blad vill försvara den nuvarande danska ministerens af riksdagen förkastade förslag, såsom nödvändigt, gagneligt ock icke innebärande några vådor. Vi anmärka i förbigående det egna deri, att Svenska Tidningen, som förut egnat föga uppmärksamhet åt utvecklingen af Danmarks konstitutionella lif och de flera vigtiga frågor, som varit å bane, nu börjar lifligt sympatisera med den danska regeringen, då den beträdt en väg, som synes föra till hämmande af denna utveckling och omedelbart eller medelbart leda in på statskuppernas bana, Hvilket är så mycket rmärkligare, då till och med i Tyskland genom de sednaste händelserna en betydlig omstämning i opinionen inträdt, så att nästan hela den oberoende tyska pressen uttalar gig för det eljest af densamma så hatade nationella partiet emot den peuropeiska, eller, såsom den numera äfven börjar kallas, ryska ministåren t Danmark: 1 Artikelförfattaren i Svenska Tidningen lemnar en redogörelse för de sakförhållanden, som stå i samband med frågan, och visar sig ha kännedom om de broschyrer i ämnet som Blubme och Örsted till ministårens försvar utgifvit, och-vill tillika åt sin framställning ge ett visst utseende af opartiskhet genom att i korthet omnämna den motsatta sidans hufvudinvändningar, men detta sken försvinner snart, då man närmare betraktar. det sätt, hvarpå han refererar, och den synnerligen ljusa dager, i hvilken han vill se alla Rysslands åtgöranden, hvarvid han understundom nästan öfvergår till beundran och hänryckning. 7 Vid dem lilla förutskickade historiska inledningen Vilja vi ej uppehålla oss, ehuru åtskilligt vore att yttra i anledning af författarens tal om detdanska partiet; i Danmark, om det sednaste upprorskrigets orsaker och syften m. m., som dock icke står i omedelbart sammanhang med den förhandenvarande frågan. Författarens bevis ör det ministeriella förslagets gagnelighet och nödvändighet behöfva deremot en belysning, ör att det skall blifva klart, från hvilkendera sidan sakförhållandena blifvit vanställdan. I anledning af det hån hvarmed författaren omtalar de män, som i denna sak gjort den lanska ministeren det kraftigaste motstånd, ;åsom en opposition, som behöfver spetsfunliga medel ait kittla nationalfåfängan, icke är insvarig för sina egna förslag, icke ens med lem behöfver hafva allvars, torde det först illåtas att erinra om hvilka dessa brushufvulen äro, om hvilka författaren till hälften ininuerar, att deras motstånd möjligen kan värleda sig från en hemlig böjelse för den ro, de tvister och förvecklingar, som kunna ntagas uppkomman. Den förste, som upprädde emot det kongl. budskapet om arföljden, var geheimearkivarien och historiorafen konferensrådet Wegener, den man, som f alla -i Danmark bäst borde ega reda på akförhållandena i detta hänseende och som f regeringen allt sedan 1848 oupphörligt haft ippdrag att utarbeta utredningar och framtällningar af förhållandet mellan monarkiens ärskilda delar m. m. och hvars lärdom och sakunskap man äfveni och för denna fråga hade nåst taga i anspråk; ham är stark rojalist och