samma han redan hört i andra delar af Sverige, med hvilka hau är förtrolig. Ik Sveriges språk! Det är med denna förlo-!e rade, bräckliga ledtråd Bom främlingen, betje-d nande sig så godt han kan af ögon och öron, s nödgas genom den irrgång af anomalier han s måste passera, leta sig fram till den slutsatss att han verkligen står på svensk mark. Så d åtminstone förekom det mig, när jeg första a gången vandrade upp och ned för Hamngah tang trottoirer. Jag tänkte mig möjligheten k att jag kommit dit utan att veta stållets namn a och läge, och genomgick en sådan upptäckta. f process som den jag nyss skildrat. ib Denna frånvaro af nägon bestämd karakter, k vare sig inhemsk eller lånad, är det hufvud-h drag som måste falla i ögonen på hvarje främg ling som första gängen besöker Götheborg,!d Det finnes väl en efterapning af England och: engelsmän, som för en med detta land ytligt fi bekant främling, kan tyckas kasta ett engelskt tycke öfver staden och:dess seder. Men man s behöfver knappt vara eniengelaman för att il dessa misslyckade försök återfinna de löjliga b effekterna af en öfverdrifvea karrikatur. Jag a kunde beskrifva scener hvartill jag varit vittne, d på Pring Carls hotell och Lorentzberg, drägter r som jag sett på Hamngatan, och husliga scener 0 från familjer som jag känner — alla betecke nande för denna anglomani — hvilka skulle b erbjuda de ypperligaste materialier för mr k Punrchs penza och ritstift. i Så ofördelsktigt än detta bärmningsdrag hos h det goda folket i Götheborg måste träffa t) hvarje uppmärksam betraktare, har det något v särskildt frånstötande för ett engelskt öga. 1: Man beskyller engelsmännen för en benägensl het att i siha kappsäckar inpacka och hvartn helst de begifva sig medföra sitt bemlands sen der. och fördomar. : Det torde vara alltför g mycken sanning i denna anklagelse. Men d ehvad nöje nägra balfbildade personer finna i g att på Rhens stränder eller bland Konstsntin nopels turbaner föra alldeles samma lefnadsic sätt som de skulle göra i sina smånätta somte marhus i Chelsea elier Highgate — och det ac är dock endast denna klass som är utsatt förr anklagelsen. — kan det ej annat än stöta den ni mest förhärdade Jobn Bull att se sina egna si ytterligheter föremål för främmande efterapfr ning. Just af denna anledning är det sannoli likt ingen stad i Sverige, som en engelsman: skulle lemna med miadre fördelaktiga intryck al än detta samma halfengelska Götheborg. 0 Jag vet att svenskarne i allmänhet beskylo lag för denna efterapningslust, och såsom bee) vis anföres att medan Götheborg kopierar Engg land, härmar Stockholm Frankrike. Hos na--r tionen i allmänhet bar jag icke upptäckt mnån gon härmningsvana utöfver hvad som är det d naturliga och berömliga hos ett folk som blif-s vit några årtionden efter sina vestra grannar. v Stockholm känner jag för litet för att fölla ettn omdöme; men det synes mig troligt att an-in klagelsen der ej är grundad. Paris har varit idealet för Pesprit och le bon tors: Kan!ti det ej derför hända att Stockholms naturliga fi liflighet och artighet gifver anledning till misså tanken att det bärmade Paris, raedan det en-f dast sträfvade att så nära som möjligt uppnå b en fulländad sällskaplig förfining? Detta ära mera sannplikt, emedan det i folkets hemiif och moraliska karakter finnes nästan intet som påminner om Pariserlifvet. Må detta vara huru som helet. Skulle det i gvenskens lynne finnas någon allmän och för långt drifven fallenhet att härma hvad.som ör utländskt, — så bör man i förste rummet beklaga Götheborg, att det fallit på dess lott att kopiera nögot så ytterst otilligängligt för allt närmande aom detta obestärada, nyckfulla och obegripliga kompositumsom personifieras i John Buil. i Götheborg har också ett annat missöde deri, att det icke baft eller har de aldra bästa mön-lo stren för engelsk förfining att kopiera. Denlli ton som råder i vissa engeiska salonger i denna stad-skulletyckas vara af en stor del af be-ib folkningen betraktad såsom ett ganska akt-lt ningsvärdt prof på. den bildning och de seder!s som tillhöra S:t Jarnes och Windsors områ-b den. i la Men nu händer det sig att — med någrajd få undantag — är brittiska befolknivgen jk Götheborg icke ergelsk utan skotsky en na-je tion, som eburu utmärkt för sin förmåga attih genom sin snabba blick och sin outtröttligala ihärdighet lyfta sin ställning inom det borger-lti liga samhället, aldrig ännu gjort sig bemärkt)h för någon framstående del den tagit i förf-ld nadt och fasbionabelt engelskt sällskapslif. Dely: britter som bo i Götheborg äro affärsmän, en klass, som — åtminstone i Epgland — sökerja: berömmelse endast i dersa merkantiladygder, som gifvit värdigbet åt brittisk handel, men som det aldrig fallit in att vilja gå och gälla såsom mönster af sällskaplig förfining. Lik-lg väl bevisa deras mediavånare med ordoch gerin ning, att de brittiska köpmännen i Götheborgin af mången anseg såsom idealet för allt ädeltn och upphöjdt i det enskilda lifvet uti det land jla hvarg undersåter de äro. Det ör för inger del troligt iatt de sjelfva göra anspråk på denib position de i detta afseenge innuchafvas af de-b ras fullkomliga likgiltighet för några af dela förnämsta lagatna för engelsk ertighet, skulleltj men vara böjd att sluta til motsateen. Et:la ende exempel kan hör vara tillräckligt. Det är ta en våna kos de brittiska affärsmännen att mediB en bögat obesvi nickning begvara dep bö gaste helsning somtker med battens aftegande! under det att Englands siste prins af Wales, ij som af alla de tutlar som tillhörde bans rangdili icke var så stolt Öfver någon som den honom allmänt tillerkärda benärningen Europas företas gentlersan, — under det att denne furste-aldrig tillät den simplåste arbetare att aftagsjk hatten, utan att besvåra belsnivgen med lika arfigbet. ; Jag gör dessa anmärkninger utan all slags t att derigenom nedsätta den brittiska be: agen i Götheborg, hvilka i mänga afee: m hafva: dörtjenat högsta aktning, ickt t af sina medinvånare i-Götbeborg, utan ör n af sina landsmän i det brittiska riket. vi attarens enda afsigt är att befria den sven: ska befolkningen från den föreställning, gom svnaoa Allmänt Int dandns att Ae 1 FdAangh HÖ BLUQ Fr FR HH d sem