Aftonbladet – 30 april 1853, sida 1

let, fanns ingen som vågade säga honom sanningen. Detta är en gammal utnött lexa med lespoter. Urquizas seger var således temlisen lätt. Jag såg af Aftonbladet, natt 4000 man stupade å hvardera fiendtliga sidan den 3 Februaris. — Dessa uppgifter voro öfverdrifna. Det var ej 400 inallez, efter hvad jag från säker hand erfarit. Ännu ett ord om krigsskeppen. De betyäde mindre såsom beskydd, som icke mera att presentera den svenska flaggan, och låta se att det icke allenast finnes ett land som kallas Sverige, utan ock att detta land eger krigeskepp och männer deruppås. Ty, gunäs! det vill på denna plats ej säga mycket att vara Sueco, ty några förfallna subjekter inom vår aristokrati hafva händelsevis dels lefvat här längre tider, dels dött; och, i sanning! de hafva ej bidragit att gifva ett högt begrepp om vårt länd. Jag säger detta med ledsnad. Dessutom kallas härstädes (jag vet ej af hvad orsak) skor och tofflor med träbotten Suecosn. Om en infödd at lägre klassen efterfrågar hvad landsman en person är, och denne säger ,Suecos, så händer att den förstnämnde pekar på sina smutsiga tofflor och säger; sentonzes, egtos gon paisanos de Usted, tambienl (hal då äro äfven dessa edra landsmän). j Uti mag. Anderssons bref öfver denna plata finnes mycket lika sannt som väl sagdt; men tillika några oriktigheter — förlåtliga, såsom upphemtade i förbigående under några få dagars vistande på platsen. Jag vill anmärka följande: 5 CR 1:o Att alla menniskor, ja sjelfva tiggaren, eger egen ridhästn. På landet kan detta omdöme ega någon sannolikhet, men ej uti. staden, hvarest en arbetskarl ej förtjenar så mycket som det kostar att underhålla en häst. ..2:0 Att ingenstädes ljuges så mycket som härstädes. Malicen påstår detsamma om våra små städer eller småstäder hemma i Sverige. Staden är alltför vidsträckt och äfven för folkt rik (enl; regeringens officiella uppgifter, omkring 140,000 innevånare) för att lämpa sig för småstads-chats, De politiska lögnerna deremot äro sig lika troligtvis öfver hela jorden. Ett vet jag med visshet och kan försäkra. att tonen uti tidningspolemik, äfven om ock personlig, är mera hyfsad än som mången gång är händelsen hemma; lika litet som jag