Aftonbladet – 30 april 1853, sida 1

Joch som, jag ansågs vara snågot spansk af mign, blef det mig uppdraget att säga el libertador, någon artighet på våra officerares vägnar. Jag tog till det bästa jag kunde och sade, att dessa herrar officerare uti H. M. Konungens af Sverige och Norge flotta hade redan ifrån barnaåren hört omtalas hang eccellenzas bragder; och då nu händelsen så lyckligt fogade, att de kommo hit uti en period, då h. exc, uti egen person var att finne, så kunde de ej lugna återkomma till hemmet och skulle vara otillfredsställda med hela sin resa, om de ej egde lyckan att se, beundra och gratulera den store man äc. c. Denna artighet förefaller på svenska språket som en karrikatur, men ej så på det spanska, der man vanligen säger sju då nian menar tu. El libertador, tackade med ett mille grazias och önskade 0ss lefva i mänga år. Äfven min lilla person fick denna dag, af en helt egen orsak, röna en skymt af lyckans gunet. Min häst var särdeles animerad, jag tror genom inflytande af den svenska rosrins uniformen, gom han såg för första gången, och gjorde allt sitt till at fraroställa både sig och ryttaren i den bästa möjliga dager. Följden blef att mina landsmän försäkrade, sat jag red som ena gauckon Så kunna tiderra förändras! Jag erinrade mig då den stora trähästen å kongl. gymnastiska central-institutet, på hvilken jag, tillika med många andra Junsiga stackare, efter ett års om ej mera sjumpande, aldrig kom högre än . . . på ändan. En af officerarne hade med sig Gluntarner, dem vi sjöngo Stskilliga gånger med största nöje uti hr B:s hus, en svensk (mäklare) här städes, gift med ett engelskt fruntimmer; vi icke allenast gjöngo dessa toner, daguerreotypaftryck ur den svenska nationaliteten, utan vi Irucko dertill — svensk punsch, och det vill säga något här på platsen. Jag måste vara glunt, och — skulle man tro det? — ingen nindre än en grefve utförde magisterns parti. Oljest. hörer det ju icke till det vanliga att refvar äro magistrar. : Se så, det det blef ett löjligt slut på min pistel — men det är min svaghet att lätt alla ur tankans sadel. Få se om jag kan ålla mig bättre fast nästa SÄng. OC. ES.