Aftonbladet – 30 april 1853, sida 1

10 personer och icke en enda mer än jag va till häst. Smärre gevärssalvor smattrade esom. oftast rundt omkring — unitariernas blå och hvita flaggor svajade ifrån alla azoteas; qvinnor och barn stucko försigtigt ut bufvude genom de små halföppnade dörrarne eller näsan genom de härstädeg alltid jerngallrade fönstren. Af alla begapades jag såsom et underdjur — och sannerligen, mitt lif var ut hvarje bofs hand, ty om jag fått en kula ifrån något hus eller till och med ifrån en man på gatan, hade jag denna dag legat ogild. Jag masade, långsamt min väg och min lugna uppsyn samt den af glasögon prydda näsan gaf mig troligtvis något respektabelt i uttrycket. En mulattpojke sköts midt på gatan vid min sida, såsom det sades för rofteri. Pojkens skrik och böner om förbarmande, hans slingrande rörelser då pistolen sattes för hang brösthans rörelser och skrik efter första skottet, det andra skottet, som ändtligen fklippte lifstråden — allt detta var en gå hemsk syn, att densamma ännu i all sin ryslighet står för mina blickar. För öfrigt var det dessa dagar något högst vanligt att se personer bli skjutna. Den 5 Febr. gingo några af korvettens officerare och jag ut till brasilianska lägret, att helsa på en landsman, öfverste Bruce, bror ill magnetisören, ohef för en af brasilianska bataljonerna (den 7:de). Vi blefvo gästfritt emottagre af den gamla krigaren och åto frusost på fältmandr uti hans tält, . Denne man har genom sin trohet emot sin herre kejsaren samt tapperhet att försvara honom hedrat det svenska namnet; Ehuru jag ej kan fatta möjigheten utaf att strida för något annat Jand in fäderneslandet, så kunde jag ej neka denne man den aktning som tillkommer hvarje man vf tra och tro. : Derefter gingo vi att uppvakta nel libertadors, general Urquiza, som tagit Rosas palazzio eler quintax till sitt residens. Vi ingingo uti n sal, hvarest U. stod, lemnande företräde ll en mängd suplikanter; och kort efter vårt nträde kort en ädjutant och frågade om vi inskade något. Vi svarade att vi endast önkade salutera pel general libertadors. Urquiza kom siraxt derefter till oss, räckte oss alla anden — jag vet ej hvilka känslor som geiomilade mig då denna hand fattade min —