Aftonbladet – 28 april 1853, sida 2

— I förrgår firade grosshandlareil grefve ten Lewenhaupt sitt: bröllop med mamsell Pauli, otter af afl. grosshandlaren Pauli. — Hr A. F. Lindblad, hvilken förfåttade erserna, som af hr Strandberg afsjöngos vid tillfsllet å H. M; Konungen för första gängen efter sin äterunna helsa bivistade spektaklet, har enligt D.:B. erällit en briljanterad kräsnäl, och hr Strandberg er tor silfverkanna. — FF. d. filosofie adjunkten vid Lunds unirersitet, A. E. Lindblom, har nylgen aflidit Ronneby. Han var en af vårt lands uinärktere botanister och grundläggare af tidkriften Botaniska Notiser. De sednare åren ar han af sjukdom hindrad ifrån tjenstgöing och hade för någon tid sedan erhållit fsked från universitetet. — Ångfartyget Svithiod har i dag på förniddagen företagit profresa utåt skärgården, nen kunde för is icke framgå längre än omring en half mil på denna-sidan Högarn, ler isen var så stark; att man förgäfves sökte forcera def. I afseende på förhållandena med isen i seselleden hänvisa vi för öfrigt till en telegrafapport, som längre fram i bladet finnes inagen under Sjöfartsunderräitelser. Kuogliga Operan. I går gaf man (efter Richelieus första Vapenbragd.) Nicolo Isouards tvåakts-operett sIntrigen i fönstren, som icke sedan L. Hjortsbergs tid lärer funnits på repertoiren. Handingen är, i likhet med de flesta öfriga koriska operetter ur den. äldre franska skolan, grundad på ett harmlöst skämt, hvilket utvecklar sig i en uhderbållande intrig, som ger anledning: till mänga roliga sittiationer, samt innehåller en qvick och ledig dialog. Musiken, som väl ej kan räknas bland Isouards bästa arbeten eller jemföras med Cendrillon eller Jotonde, bär dock i det hela prägeln af den okonstlade känsla, det lätta behag, den ton af fin urbanitet; som utmärker denna ypperlige melodiker såväl som hans skola. Opecetten innehåller, utom ouvertyren, endast 9 nummer, bland hvi!ka vi företrädesvis nämna m:lle Michals romans med harpa — en melodi af rörande simplicitet och skönliet — samt den qvicka och dramatiska qvartetten i andra akten. Dock saknar intet nummer i mer eller mindre mån sitt intresse. Instrumentationen, hvari man finter en liflig figtration i violinerna, en lätt behandlitig af blåsinstrumenterna, är ingenstädes öfverlastad, men ock ingenstädes tom; likasom hela musiken, förlorar den sig aldrig i det massiva, öfverskrider al: drig den gräns af måtta, som isynnerheti den komiska operan ej någonsin borde lemnas ur sigte. Det hela underhåller uppriärksamheten och qvarlemnar ett trefligt, om ock ej djupt intryck. I framställningen saknade man ej en viss godlynthet, som här icke får felas. Beträffande spelet nämna vi isynnerhet hr Söderberg, fru Bock och hr K. Almlöf, ehuru den sednare var något svag i sången; något mera raskhet i det hela kunde ännu önskas. Hvad sången vidkommer nämna vi främst m:lle Michals utmärkta föredrag af romansen i 2:a akten, som väckte stor sensätion, och äfven hrr Strandberg och Uddman hade flera lyckliga momenter; om sångens utförande. i allmänhet vilja vi desto heldre tills vidare uppskjuta ett närrare yttrande, som de från en första representation oskiljaktiga inadvertenser äfven nu ej uteblefvo.