STOCKHOLM, den 28 April. UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 16 April. Det är tid att jag talar om komplotten, den förskräckliga komplotten i Berlin. Jag har väntat litet dermed, under det ryktena korsat hvarandra i alla riktningar. Men skulle jag nu dröja längre, fruktar jag att det slutligen icke vore någonting att omtala och hela saken under mina händer reducerade sig till noll. Se här hvad man verkligen har eller tror sig ha bekant och konstateradt: 1) Polisen bar redan länge varit underrättad om förhållandet, och en mängd kommissarier och konstaplar besökte på en gång alla de ställen, der man trodde vapen vara fördolda. 2) Antalet af de tagna vapnen är mycket mindre än de halfofficiella rapporterna ha uppgifvit. Innehafvandet af dessa vapen förskrifver sig till största delen från borgargardets tid. Man visste att icke på långt när alla vapen från denna tid blifvit aflevererade, och har förundrat sig öfver att icke för längesedan undersökningar till följe deraf egt rum. Man får nu se om följden af allt detta blir en stor högförräderiprocess. 3) De arresteringar och husvisitationer, som samtidigt egt rum på andra punkter af Tyskland, ha skett på reqvisition af Berlinerpolisen, som sålunda, innan omständigheterna i Berlin blefve bekanta, ville på en gång drabba hvad den benämner komplottens utgreningar i hela Tyskland. Jag vill icke draga några slutsatser af dessa fakta, som jag åtnöjer mig att anföra. Processen skall snart öppnas och ni blir då i tillfälle att få fullständiga underrättelser. Men alla partier äro på förhand intresserade af att sanningen kommer i dågen. Om man verkligen, i någon, jag vet ej hvilken, förvillad politisk döktring namn velat göra ett försök mot det offentliga lugnet och ordningen, så är allt hederligt folk ense om att fördöma ett dylikt försök, som, oberäknadt dess brottslighet, under nuvarande förhållanden i politiskt hänseende icke skulle gagna någon annan än yttersta högern. Men allmänna opinionen vill att allt först skall lagligen undersökas innan något omdöme fälles; men polispresidenten bar i detta fall icke ansett något dröjsmål af nöden. Som bevis härpå tjenar den af honom utfärdade kungörelsen, som ni redan känner och som den 11 dennes gifvit anledning till en interpellation i kammaren. Denna kängörelse, daterad den 2 April, är ringast sagdt, ett stort missgrepp. Den upplöser föreningen för de fattigas sjukvård, anförande såsom skäl dertill,; att föreningen har revolutionära tendenser. Enligt lagen af den 11 Mars 1850 har polisen rätt att provisoriskt upplösa jen förening; men den bör derom underrätta. ministeren inom 48 timmar: Om den gillar åtgärden bör saken dragas inför domstol, i motsatt fall skall polisen återtaga sin befallning om upplösningen. Hr Hinkeldey har gått tillväga på. annat vis. Han argumenterar på, följande. sätt: Enligt artikeln 30 i konstitutionen : ha. medborgarne rätt att förena sig för ändamålsomicke.strida mot brottmålslagarne. Polisen är sålunda! de facto berättigad att upplösa alla föreningar; som strida mot brottmålslagarne.: En medverkan från ministerens och domstolarnes sida är ieke nödvändig, utom då föreningen formligen är förklarad och dokumenterad såsom en politisk , förening,. hvilket icke varit fallet med föreningen för sjukvården., Sålunda har frågan, buruvida föreningen haft. politiska tendenser: som icke funnits uttryckta i dess stadgar, blifvit bedömd och afgjord af polisen; och det är just utredandet af denna fråga som lagen velat förbehålla domstolarne. Detta är icke allt; Uti sin kubgörelse har polispresidenten namngifvit flera personer i