Aftonbladet – 27 april 1853, sida 2

fundsjuka och mot utländningar i allmänhet jendtligt sinnade kineserna tilläts, några ex.ursioner under de få dagar fregatten der jvarstannade. Väderleken var ytterst behag. ig, alldeles som i September hos oss, varnat ända till 229) om dagen och rätt kyhgt (un sefär 89) om nätien. Vegetationen bar ock ienna höstens prägel. Trädens kronor hvälfde sig för det mesta gulnande eller rodnande öfver sitt förfall; de få blommor, som nickade bland ouskarne, syntes nedslagne öfver att vara så ensamma; blott några gräs — denna växt. rikets allmoge, enligt Linn — höllo stången emet klimatets yttre ogunst och stredo med apper seghet mot köld och mörker... Att emelertid under en mera gynnsam årstid: denna rakt förtjenar att kallas naturskön, syntes mer in tydligt af de matta drag, . hvar: naturen innu tecknade: sina vissnade former. Under vistandet hörstädes emottopo vitvenne iödsposter, den ena om fäderneglandetg förust genom Prins Gustafs bortgång, den arira om Hertigens at Wellington död. Nir regatten toppade ktysg och från so!ens uppsång hvar 7:de minut aflossade ett skott, 4S nalles, och flaggorna i hamnen svajade på bal! stång, så var detta endast de yttre tecksej för seorgen och nedslagenheten hos den illa del af Sverige, som nu låg förtöjd i Kine, Men hjertats känslor hos alla, för hvilka den milde och väne furstens bild stod omstrålad med kärlekens. och hoppets heligaste smycken, ehöfva ingen tolk. Man glödjes för mycker, vär det i detta lifvet tillätes att med vördnad ych kärlek blicka upp till det sköna och goda, h varhelst det finnes, men särdeles i tronens närhet; försatt ej veklaga, när det tages ifrån si; Och om dertill blandar sig öfvertygelsen att förlusten är oersättlig, att med den äfven slada, älskliga förhoppningar försvunnit, m-d den välsignelserika band brustit, så är s0rgoua