Aftonbladet – 26 april 1853, sida 2

LUUV TATT; I C:0 N:0 DJJJ UD 1010, LIVU TU: Al Olla ands privatbank: 3 st. sedlar å 50 rdr: 150 rdr. Af Örebro privatbank: 1 d:o 50 rdr. Af Ystads privatoank: 5 st. å 10 rdr: 50 rdr. Summa bko 1986: 8. — I Nya Wermlandstidningen läses följande af öfverkontrollör Steenstrup i Christiania författade redogörelse: Om bränvinstillverkningen och dess beskattning i Norge. Frän är 1816 till 1827 blef bränvinsafgiften fördead på de skattskyldige i landsdistrikterna utan afsesade på om bränvinsbränningsrättigheten begagnades ller ej. I städerna, der ganska litet brändes, utgick deremot afgiften af de begagnade pannorna i män af leras storlek, med ett visst belopp om äret för hvart kannerum. Efter är 1827 öfverfördes afgiften äfven landsdistrikterna på pannerymden sålunda, att till och med 60 potters (omkring 22 svenska kannor) panaerymd belades med ett visst ärligt skattebelopp utan afseende på storleken, och att större pannor än 22 kannor beskattades lika med stadsbrännerierna efter deras kannerymd. Först efter är 1837 ändrades beskattningen sä, att afgiften i stadsbrännerierna och del större landsbrännerierna beräknades efter den tid de voro i gäng, nemligen med ett visst belopp, pr dygn räknadt, för hvar 10:e potts pannerymd. Efter den Il Januari 1846 infördes detta sätt ätven för mindre pannor på landet. Till följd af de förbättringar bränvinsapparaterna tid efter annan erhöllo, och deraf ökad p:oduktion, infördes -är 1837 klassbeskattning, då apparaterha med afseende till beskattningen hänfördes till olika klasser och belades med en olika atgift efter beräknad tillverkningsförmäga. Från den 1 Januari 1849 inträdde den nu gällande s. k: produktionsskatten. i Ända frän 1827 hafva sjeltva afgifterna alltjemt höjts. Sålunda steg skatten på pannor, till och med 22 kannors rymd, från 1827 till 1843 från 2 rdr specie till 16 rdr specie pr år. För de större pannorna, der afgiften beräknades efter. pannerymd,. blef afgiften, som år 1827 bestämdes ;till 32 (norska) sk. för hvarje potts rymd för år i landsdistrikterna och -45 sk. i städerna, är 1847 höjd till respekt. 1!,, och 17,, sk. pr pott för hvarje dags bränning, hvilken afgift sedan alltjemt höjdes till dess den är 1846 be: stämdes till 12 sk. pr pott af pannans rymd för kvart bränningsdygn, hvilket gällde säväl för landetsom städerna. På, sätt här nedan skall visas, vanns likväl genom dessa högre beskattningsgrumder ej en motsvarande förökning i statsinkomst af bränvinsbränningen. Först sedan är 1837 skatten beräknades efter den tid apparaterna begagnades och efter deras olika afverkningsförmåga märktes påtaglig tillväxt häri, så att skatten för är 1837 utgjorde omkring dubbelt så myc ket som för är 1834. Orsaken till attstatsinkomsten ej steg i samma män som skatten höjdes, läg deri, att bränvinsbrännarne alltid förstodo att genom förbättrade inrättningar forcera tillverkningen längt utöfver den beräkningsgrund som i sådant afseende antogs vid skattens bestämmande. Dä man t. ex. är 1842 utgick från den beräkningsgrund för skatten, att den skulle drabba det tiltverkade bränvinet med 3 sk. i städerna och 2 sk. på landet för hvarje pott, så visade det sig sedan, att i verkligheten ej skattades mera än i städerna 2 sk. och på landet 1 å V, sk. för hvarje pott. Hvad man deremot vann genom dessa skatteförhöjningar var en alldeles utomordentlig minskning i pannornas antal, i det att bränvinstillverkningen sammanträngdes till färre ställen med större och full komligare redskap, hvarigenom betydliga summor besparats landet genom minskad materialätgång, och derjemte en i fysiskt afseende mindre förderflig produkt vunnits. Då pannornas antal är 1827 uppgick till cirka 11,000 st., hade deras antal är 1843 nedgätt till 450 st., och gick är 1846 ytterligare ner till 130 st, Först är 1849, då produktionsbeskattning infördes med 4 sk. för hvarje pott tillverkadt bränvin (som å? 1851 höjdes till 6 sk. pr d:o) uppnådde man en be tydlig: ökning i statsintraden af denna rörelse, och gick äfven bränneriernas antal då genast ner till c:e 40 st., at hvilka 4 å 5 sedan ytterligare nedlagts Hvart och ett af dessa tillverkar i medeltal 1500 til 3000 potter bränvin i dygnet (c:a 561 å 1122 kan oor). En fabrik är till och med uppdrifven till 700( potter. De flesta bedrifvas i allmänhet från 1 Okt till 30 April. Statsinkomsten af bränvinsbränningen utgjorde ne danskrifne är; er I MV KR KE So Es TTT rr 1828 omkring 44,000 sp 1831 42,000 si , 18344 — 38,000 1837 — 62,000 1840 — 115,000 8 1843 — 95,000 å 1846 o — 123,000 1847 — 138,000 e 1848 — 141,000 dt första halfäret 1849 —40,000 från Juli 1849 till Juli 1850 — 257,200 2l i 1850 1851 337,000 1851 1852 318,000 Ja 4 rdr. 1,272,000 rdr rgd D (Sveriges 43,947 pannor (deraf gt I 44 i 4:e, 520 i 3:e och 1369 ta i 2:a klassen) som anses brängt) nå 20 millioner kannor 750,000 å 850,000 rätteligen — 572,934: 46, 11 bk DÅ Orsaken till att skatten 1851—52 ej en gäng gic Pr lupp till samma belopp som föregäende är, oakta ör I densamma pr kanna höjdes 1851 från 4 till 6 sk g mäste sökas deri, att man af fruktan för en säde n förhöjning för år 1851, under är 1850 forcerade til verkningen mer än vanligt, hvartill väl ocksä det n Igorlunda låga spanmålspriset bidrog. i 181 Beloppet af hela tillverkningen har förr antagi i-Åtill 20 millioner potter, men kan man bestämdt p är stä, att den aldrig uppgått dertill, utan var den talberäkning blott gjord på höft, under det att en al an MImada nannaft 20 NDilochantfana