Aftonbladet – 25 april 1853, sida 2

ning omklädde med alla de paradisiska behag. man sagt oss vara der inneslutne. Ljud a zittror, flöjter och andra instrumenter, sångens toner, glädjens skrattsalfvor blandade sig om hvartannat, och antydde att derinom njöts i fulla drag af allt hvad penningarne kunna framtrolla. Allt syntes i halfdunklet snarare som ett feiskt bländverk, än verklighet. Påföljande dagen om middagen togo vi en närmare öfverblick öfver hvad vi qvällen förut endast dunkelt förmärkt. Mycket af det förtrollande och poetiska försvann, såsom det iltid gör, när det är den tillkonstlade prakten man nörmere synar. Guldet bleknade betydligt, ärgerna blefvo faddare och skönheterna färre, men ändock qvarstod i sanning mycket att örvånas åt och tjusas af. Sednare på qvälen gjordes der ännu en visit; i akt och mening att få kaeta en närmare blick in i helge: lomarne, hvilket dock beskrefs såsom mycset både svårt och med anledning af kinesernas jalousi och hat mot europeer farligt. De rikare och bättre betrakta nerligen dessa örluste!sestil!en såsom sina erna för europeerne ridlysta privilegier, hyra ensamme eller för ett slutet gälleksp ett sådent blomsterskepp för ftonen till et ganska högt pris (120 rår), Jinera, fupera och roa sig derstädes och akta sina damer för europeernas blickar värre än årsken sin skatt. Icke desto mindre Jyckaleg det oss slutligen emot förmodan att i en sådan der flowerboat, vinna inträde. Sedan ri förut imed värdarnes goda begifvande enlast med möda fått kasta nyfikna blickar geom dörrepringorne på en och annan af dessa jutningens högsäten, kommo vi till en båt, om för tillfället var byrd af 4 eller 5 kineer, hvilka derinne tycktes förnöja sig af allt wad deras hjerta begärde. Långt ifrån att oifulit köra oss på porten, öppnade de den ör osg, och vi trädde in dristeligen, tagande besittning de oss anvisade sätena. Huru skall jag begkrifva helgedomen? Den ar afdelad i tvenne stora rum, det inre beydligt nedsänkt under det yttre. Der befann