Aftonbladet – 22 april 1853, sida 1

att någorlunda väl använda perspektiv, dag rar och skuggor. Man får derföre stundor se taflor af städer, porträtter af lefvande elle Irbaginära personer utförda i Kina ned en sär deles berömvärd fulländning. Du torde äfve sjelf hafva sett dylika i den värderika samling som hr Liljewalch hemförde från Kina oci som i Stockholm blef offentligen förevisad Med tillbjelp af allt detta kan man bild sig ett ungefärligt begrepp om klädedrägter seder och bruk, som väl äro värda att när mare kännas, om icke för annat, åtminstont för deras stora skiljaktighet från våra. I en af dessa byar, som lågo helt när: Bambu-town, befann sig ett ovanligt stor hus af en serdeles hög och luftig resning, som jag i förstone tog för en missionskyrka, men sedan fann vara den plate, der de öfliga singsong utfördes. Härmed menas de publika sceniska föreställningar, hvaraf kineserne äro så intagne, och som sannerligen höra till deras mest utmärkande egendomlighet. Detbör förutsättas såsom allmänt bekant, att det himmelska riket har att uppvisa en af de mest utvecklade dramatiska litteraturer, hvaraf kanske någon nation kan skryta, och att en stor dela deras arbeten i denna väg äro redan öfversatta på latin, franska och engelska och derigenom i vesterlandet tersligen väl kända till sitt skaplynne. Jag vill således ej här tillåta mig att göra något utdrag sf någon af de många afhandlingar, som skildra den kinesiska dramatiken, ej inlåta mig i något refererande hvarken af deras inre eller yttre natur, huru de i det förra hänseendet starkt påminna om Grekernas klassiska mästerstycken, och i sednare ej obetydligt i minnet återkalla medeltidens mysterier och deras brokiga apparater. Jag vill blott som hastigast lemna en kort redogörelse för hvad jag här sjelf såg. Representationen varade i fyra dagar å rad,