Aftonbladet – 21 april 1853, sida 3

MUSIK Mlie Amalia Walins soire i förgårs gafs för ett ganska talrikt auditorium: Soiregifverskan, som gjort sina studierunder hr Gänthers ledning, har vunnit lifliga sympatier genom det uttryck af naturfrisk enkelhet, gom mången genom konstmedel fåfängt söker träffa, den anda af from hjertlighet, hvilken ligger i hela hennes föredrag och motsvarasaf en serdeles ren och: klangfnll stämma med ej obetydligt omfång samt regelmessig skola. Mile Walin hade till inträdesnummer valt Jessondas stora scen (af Spokr), sjungen med rent och ädelt föredrag, om ock ännu ej fullkomligt med stylens här erforderliga storlek. Äfven hade man nöjet att återhöra balladen Kung Carls Jagtn, af Pacius, som synnerligen väl lämpar sig för mile W:s sanna och flärdfria uttryck, hvarefter följde en ballad af Lindblad (den Skeppsbrutne), samt Orsapolskan; samtliga hörda med rättvist bifall. Tillsammans med mile Michal sjöng mlle W. den melodiskt sköna duetten (n:o 1) ur Titus; med m:llna Michal och Levin den bekanta terzetten ur Wilhelm Tell, samt med hr Walin 2:ne duettinor af Donizetti och Josephson (:Laddio, och En afton på sjön,), hvilka nummer likaledes utfördes med verklig förtjenst. Af hr DAubert hörde man ett par Nocturnes af Kalliwoda sarat den originella Romanascan (Normandisk dansmelodi från 16 seklet), utförd på altviol med ett föredrag som bevittnade artistens förtrolighet ej mindre med instrumentets egendomliga poesi, än med den fina och karakteristiska styl, som tillhör båda dessa nummer. Uti de tvenne pianopjeserna (Etyder af Döhler och Charles Mayer) gaf den unga pianisten hr Lindholm nya prof på sina vackra anlag och den ej ringa färdighetsgrad nan redan uppnått; dock skulle vi vilja tillstyrka honom att egna sina studier åt solidare föremål än dessa bagateller, hvilka dessutom edan genomvandrat den korta lefnadsrymd, som plägar tillmätas modets produkter: Soirn börjades med en violinqvartett af Randel (A-dur), utförd af kompositören sjelf samt hrr Berens, Lindroth och Forsell. Denna composition tillhör de s. k. soloqvartetterna, vari den öfvervigt, som tillägges första stämnan och derigenom stundom framkallar eti värmande till konsertstylen, i någon mån motverkar den jemnare fördelningen af såväl moiver som figuration, hvilken utgör ett hufvudvilkor för det dramatiska lifvet i denna musikgenre. Detta hindrar dock ej att erkänna let solida och sannt artistiska arbete, som fverallt råder i denna komposition och utsör ett nytt bevis på hr Randels grundliga zonstnärsbildning, äfvensom på den sjelfuppffrande konstkärlek som erfordras. för att dla ett fält, hvarpå i vårt land utom äran inet är att skörda. — Qvartetten utfördes med nycken vård, och serskildt böra vi nämna nr Randels eget gedigna föredrag af primopartiet.