Svenska Tidningen har bland alla sina fin: skurna pennor äfven en teologisk, som nu först blifvit laddad att-rycka i fält mot ett uttryck ; Aftonbladet för den 23 sistl. Febr. angående Milanohändelserna, hvari den tro uttalas, at: äfven de största och för menskliga ögon mes: förfärande händelser icke af Försynen tillstädjas annorlunda än sågom medel för högre afsigter,, och tillägges: om de sista beklagliga händelserna i Milano medföra någon nytta. 2å torde det vara att ännu ytterligare inprägla omöjligheten att i längden regera förnuftiga menniskor med repet och knutpiskans. Denna enkla, och om vi ej alltför mycket Mmisstaga oss, med vår evangeliska lära alldeles öfverensstämmande åsigt söker man på fyra spalter förkättra derhän, att Aftonbladet skulle vara hedniskt, muhamedanskt, kalvinistiskt och allt möjligt till den grad, att Svenska Tidningen nu måste uppträda och, för att låna dess slutord, försvara vår Herre sjelf mo: Aftonbladets liberalismp. Att Svenska Tidningen, eftersom ingen annan ville göra det, sett sig nödsakad att uppträda till de upprätthållande lärornas, försvar. har den förut sågt oss, och det många gånger. Sjelfbelåtenheten har nu växt så långt, att hon tycker sig äfven befogad att taga Vår Herre under sina starka virgars skugga. Medlen som dertill användas äro fullt värdiga den ödmjuka afsigten. Se här ett exempel huru den tidning sjelf citerar motståndares ord, som vid hvarje tillfälle frånkänner dessa all heder och tillerkänner sig ensam någon aktning för pressens värdighet: P.S. I Aftonbladet för den 30 Mars 1853, på andra sidan; första spalten, förekommer det yttrandet, att religionen, som är till för det högre lifvets skull, icke kan nedlåta sig (?) tlll ett medel för sed! lighetens befordrande 1 samhället. Häraf skulle. det synas, gom sedligheten icke sjelf vore af religiös beskaffenbet och ett verkligt uttryck af den gudomliga viljan i menniskans förnuft och bjerta. Orden i Aftonbladet lyda deremot sålunda: De som försvara det religiösa tvånget gå ut från den grundfalska föreställningen, att staten skulle fö begagna religionen säsom ett disciplinärmedel att upprätthålla yttre ordning och sedlighet, och glömma alldeles att religionen är nägot vida högre än att den skulle få neddragas till något sådant, alldenstund den endast och allenast gäller menniskan säsom medborgare i en högre verld än den närvarande, men ej hennes ställning till det verldsliga samhället, dess ordningar och lagar, hvilka mäste efterlefvas af alla som vilja ätnjuta samhällets beskydd, de mä bekänna sig till hvilken tro det än må vara., Dessa ord innehålla ingenting annat än evangeliets egen föreskrift: xGifver kejsaren det kejsaren tillhörer och Gudi det Gudi tillhörer; ngen som läser för att fatta och ej för att förvränga skall deri upptäcka hvad Svenska Tidningen velat ditlägga, nemligen att det religlösa sinnet ej skulle få uppenbara sig i sedlig handling. Tvärtom; emedan menniskan ju äfven på jorden är genom religionen medborgare i en högre verld,, och förädlingen af hennes inre måste vara källan till hennes goda gerningar. Men ett annat är att begagna religionen såsom. ett disciplinärmedel att upprätthålla yttre ordning, såsom vid kyrkostraffen och många andra tvångsåtgärder af samma beskaffenhet. nt Sådan -rättskaffenshet ådagalägger Svenska Tidningen när den slår sig på teologi, hvilket den gör ofta nog. Vi tvifla ej att den skänker uppbyggelse och många nya lärdomar, som det kunde vara nyttigt att lägga på hjertat. Så får man t. ex. på spalten närmast före den, hvaruti hon sett sig nödsakad att taga vår Herre i försvar mot Aftonbladet, läsa de märkliga orden, ratt hvarje religion, äfven de hed