Aftonbladet – 21 april 1853, sida 2

nen icke för deras tjenstefolk, som voro inkrifna i stadens territoriella kommuner. — Vid samma sockenstämma beslöts attsökande ill den nu ledigvarande pastorsbeställningen Finska församlingen skola aflägga predikoorof på både svenska och finska språken. ll — Kyrkoherden i Jacobs och Johannis församlingar prosten Pehr Axel Frösts jordfästning har i dag försiggått uti Jacobs kyrka, och den kärlek och saknad, som den aflidnes församlingsbor, lärjungar och talrika vänner ännu länge skola egna den bortgångne själasörjarens minne, har dervid på ett rörande sätt gifvit sig tillkänna. Till processionen, som vid middagstiden samlats i pastorshuset och derifrån tog vägen öfver Regeringsgatan , Gustaf Adolfs torg, Arsenalsgatan och Jacobs torg till kyrkan, slöto sig under vägen flera gärskilda grupper af sörjande. Så hade de ynglingar, hvilkas beredelse till deras första nattvardsgång den aflidne under denna vinter hade börjat, men genom sjukdomen och döden hindrades att ejelf fullända, samlats uti ett hus i Jacobs gränd, för att derifrån sluta sig till sorgetåget. En annan grupp af ynglingar, från olika församlingar och läroverk, hvilka under förflutna år blifvit af Fröst konfirmerade, mötte vid hörnet af Regeringsgatan och Gustaf Adolfs torg. På detta samma torg, närmare operahuset, hade ett större antal församlingsbor, för hvilkas talrikare församlande i sorghuset utrymme saknats, ordnat sig för att här sluta sig till likbegängelsen. Skolungdomen i folkskolorna, Stockholms prestsällskap, församlingarnes ordningsnämnd m. fl. slöto sig äfvenledes på olika ställen till tåget. Uti kyrkan, som var öfverfull af menniskor, utfördes sorgmusik under ledning af br Berg, och man: såg bland deltagarne deri flera ledamöter af det fordna Harmoniska sällskapet, hvars måhända skönaste prydnad Fröst i lifstiden under en följd af år varit. Jordfästningen förrättades af pastor primarius doktor Pettersson, hvilken, efter afsjungandet af ett Requiem (med Josephssons misik) äfven uppträdde på predikstolen, höll likpredikan och uppläste en väl utförd lefnadsteckning. Liket som redan i går hade blifvit bisatt i kyrkan bars efter jordfästningen af åtskilliga den aflidnes yngre embetsbröder till likvagnen, som en del af processionen derefter beledsagade ifrån Jakobs kyrka uppföre regeringsgatan och en del af malrskillnadsgatan til Johannes kyrkogård. Ynglingar af den nattvardsungdom, som åtnjutit Frösts kristendomsundervisning, emottogo här likkistan och burö den älskade: lärarens förgängliga del till dess sista hvilorum uti den på kyrkogården öppnade grafvene Uti sorgbuset utdelades följande verser. Gode Herde! är din vård rea slut? Finnes ingen villad mer att söka, inga lamm; att Jesu hjord föröka? Petrus! har så snart du älskat ut? Var det så du skulle dig omgjorda midt i banans lopp, på Herrans bud, med sä qvalfull död, ätt prisa: Gud och ditt kall fullborda? Sista gången du i Templet är däenna stund, så helig tör oss alla, som dig egt och nu för Gud nedfalla, säsom Jacob och Johannes der på förklaringsberget. Si, de tvenne äfven här med dig, sin Petrus, stätt några sälla är: dem tycktes godt i de hyddor trenne. Då — så fort hvar jordisk fröjd förgår — kom en sky från himlen och omskyggde dig och hyddorna, du ät dem byggde. Men i skyn förklarad Herren stär: Han till de knäböjande i ringen bjuder än sitt rädens ej!s Och de i lyfta tåradt öga upp, att se u om Honom ingen. Det är sorgens rätta himmelsfärd. Derför, när vi ned från Thabor stiga, först till grafven, att ditt stoft inviga, sea på nytt till pröfningarnas verld; mången otrons ande än vi blicke, men Guds kärlek, Broder! bland oss bor och din tro — allt mäktar den, som tror — och vi rädas icke. Hoppet äfven hviskar tröstens ord till de trogaa : Gud skall icke låta Makan, barnen ötvergifna gråta. Och, som nu Han förer till sitt bord de af dig blott halft framledda lammen, sä till himlens Altarrund en gäng föras vi, att höra om din säng i ett saligt Amen. W—m. ———