Aftonbladet – 20 april 1853, sida 1

med det särdeles breda hålgenomstungna sty reti en djup utskärning i aktern, med gina små utbyggda altaner på sidorna, sitt platta all köl saknande skråf och sin talrika både med halsar och gongonger larmande besättning, lika litet tysta och stilla vid sitt arbete sora vid sin hvila, framvaggar en sådan der koloss likt ett ohöfligt spöke från forntiden, och man tröttag ej att nyfiket examinera den i alla dess delar, viss att ständigt påträfta något som i all sin klumpiga obäklighet, i all sin föråldrade gammalmodighet, dock uppenbarar denna slags instinktartade påhittighet, hvaraf man här i alla riktningar ser så många förvånande prof, och hvaraf man ovillkorligen ledes till en aktning och beundran för detta folk, hvilket man vet i årtusenden begagnat mycket, som ännu i dag kan utgöra läroämnen att upptaga för 085, såsom vi sjelfva tro, så högt bildade europdey. Hvad som denna dag utgjorde det interessantaste var dels åsynen af det starkt befistade. Boeca Tigris, dels en liten exkursion i and. Det förra är ettsmalt pass, i hvars mict igga tvenne öar, och såväl på dessa, som ä ömse sidor på fasta landet äro till utseendet magnifika befästningsverk anlagda. Jag säger, ill utseendet; de sträcka sig för det mesta emns med stränderna, långa, hvita, kanonspäckade murar, men de draga sig ock upp it bergen, inneslutande fästen, som skulle unna vara ointagliga tandrader i denna afskräckande Tigerkäftv, OM ej tvenne omstänligheter nu förhindrade det, nemligen dels zanonernas dåliga beskaffenhet, till följe af len usla metallen, dels kinesernas okunnighet vid deras serverande. Du påminner dig säert huru i kriget 1840—42 engelsmännen ge tombröto dessa pass, och, oaktadt da öfver umplades af stiltje och jag tror mot-tid (flod), ust medan deras fregatter lågo isom sk nidt emellan fästningarne, de dock fullt igt tystade dem och b an under andra förh