Aftonbladet – 20 april 1853, sida 1

sade rätt snällt och tycktes manövrera med er I viss vighet. Komne innanföre de första utIskären, höga, nakna och fula klippor, befunno vi oss snart invid de s. k. Ladronerna, en Isamling klippfulla, trädvegetation beröfvade öar, bildande en skärgård, hvars natur och fysionomi du lättast och snarast skall fatta, om jag upprepar en gammal anmärkning, att den ytterst förvillande liknar den utanför Götheborg, d. ä. samma kala, trista; entoniga, hårda klippskär, samma risiga, stackign plättsådda buskvegetation och samma stela former i allt. Det ör särdeles dessa öar som äro tillhället för de så mycket och så lärge beryktade sjöröfrarne, hvilkas ofog den kinesiska styrelsen ej mäktat stäcka och som ännu i dag med oförsynt djerfhet plundra allt och alla och utbreda en osäkerhet, mot hvilken man blott beväpnad kan någorlunda skydda sig. De ej allenast svärma här utanför, på kusterna och ute i det kinesiska hafvet, försedde med stora, starka, snabbgående samt väl bemannade och bestyckade fartyg, oftast guvernerade af portugiser, utan intränga äfven djupt ini destora floderna, Ja till och med ofvanför Canton, litet frågande efter de många men svaga befästningarne och knappast vikande för en ansenlig öfvermakt, Underbjelpte af en massa åror, liksom galerbåtar, kunna de komma hvart som helst, och landstiga ej sällan, plundrande trakten vidt och bredt, Ju mera vi Bu nalkades upp i det allt trängre farvattnet, ju mera tilltogo de små båtarne, fullpackade med kineser i sina stora hattar, antydande den folkrikhet, hvaraf hvarje fläck hvimlar till lands och vatten. Sedan vi sålunda genomgått en flodlik passage under några mils längd, befunno vi oss utanför Hongkong, denna engelska stad, om hvilken jag sednare skall vidlyftigare utbreda raig, då jag kommer att omnämna vårt andra och längre vistande juldagarne derstädes. En båt) sade knappast afsändts i land för att efterUI