Aftonbladet – 20 april 1853, sida 1

Itidens vetenskaper och uppfinningar fött sprida sitt civiliserande ljus, der en patriarkalisk despoti förlamar allt samhällslif, en vidunderl:g hednadyrkan fjettrar andens fria krafter, ett fördomarnes, häfdens och stelhetens land, der menniskorna förblifvit döda machiner, och der allt, från det minsta till det största, är en uppoch nedvändning af våra föreställningar och vanor. Men nu — jag bekänner det öppet — tänker jag icke alldeles kå ringa om detta Jand och detta folk, Min undran har öfvergått till beund;an, min förvåning utbildat sig till ett fullt erkännande af det märkvärd:ga, vackra och stora, som på så många sätt karakteriserar det kinesiska lifvet och dess verksamhet; och jag kan ej gå så långt i vesterländsk dumdristighet, att jag numera skulie föraktligt nedblicka på dessa österlandets söner, hos hvilka jag fastmera af fullaste öfvertygelse erkänter en mängd företräden, som jag skulle a hjertet tillönska våra egna bygder. Det är från d nna synpunkt jag nu gär att skildra hvad jag sett och uppletvat i Kina, samt i och med deteamma att rättfärdiga detta mitt allmänna omdöme. Det var den 7 December på morgonen vi nkommo till Kantonflodsns (Tigris) inlopps ledan tidigt hade vi seglat igenom otaliga karor af fiskarejonker, som ströfvade deratanför och med sina vidunderliga skrof, flätnatts-segel och öfriga kinesiska tillhörigheter, itgörande preludiet till det myckna besynneriga och fremmande vi nu gingo att skåda. . massa närmast satt förlikna vid dessa skaror f stora båtar och små fartyg, hvilka man väffar på banKarne i Nordsjön, utgjorde dess kuriösa former och brokiga målningar tindigt nya föremål för liflig uppmärksamhet, : nea som vi sednare fingo se ännu mera nor! mala cxemplar af kinesiskt skeppsbyggeri, villl eg ej här uppehålla mig vid derss närmare . eskrifvande, blott tillfoga den zilmänna an-; rärkningen, att de ej tycktes Iyda under den !1 Umänna fördömelse men annars afpifvi L