Aftonbladet – 18 april 1853, sida 1

lika godlynta och gladsinnade. Öarne sade de vara bebodda af vid pass 100 personer, och der hade nu bosatt sig tvenne hvita, producerande kokosolja. ; E Med få afbrottafsvaga fläktar, stundom häftiga ren snabbt öfvergående byar, fingo vi nu, inkomne i bältet 5 grader å ömse sidor om midlinien, stiltje och regn. Under hela vår långaresa hafva vi ingenstädes så plågats af den odrägligaste värma, som här, och medan J der hemma insvept eder i behöfliga pelsar ute i den gnistrande vinterkölden, eller vid den flammande spiselhärden inne. njutit af en efter behag tempererad hemvärma — en så drifvande lifsluft för trefnad och belåtenhet! — hafva vi suckat och qvalts af en uppglödgad atmosfer, emot hvilken intet skydd, undan hvilken ingen tillflykt funnits... Om dagen nedsände den heta, brännande solen sina lodräta ugnsvarma strålar, reflekterade af det spegelklara Stilla Hafvet, derifrån återstudsande med hundradefaldig hetta; men då var det döck någon möjlighet att på däck under soltältet uppfånga nögon soupgon till svalka; men om natten, instängde i en relativt trång hytt, 0 j milde Gudar! hvilken kroppsoch själspina! I den ena svettfloden efter den andra har sjölskraften, modet, tålamodet flutit bort, och dyrt hafva vi fått plikta för det mångbesjupgna intfesket af en seglingi oceanien. — Men allt har en öfvergång, blott man utbärdar att invänta den, och ehuru grymt plågad, är dock vår organism. så konstruerad, att hän Gudilof tål mycket innan han dukar under. Den 21 syntes passaden ånyo hafva mött 085, och med den återväcktes de domnande lifsandarne. Samma dag vid middagstiden befunne vi oss utanför Deperres-ön, eler som infödingarne kalla den Mogal, bland några små holmar (Wellingtonsöar) hörande till Karoliner