Aftonbladet – 18 april 1853, sida 1

nas arkipelag. En europeisk segelbåt sågs styra emot oss, förande tvenne amerikanare, sex infödingar och en sköldpadda. Som de voro komne för att erbjuda oss mera af denna och andra förnödenhetsvaror, återvände de till land för att hemta dessa, hvarvid jag erhöll chefens illstånd att medfölja dem. Den lilla ögrupen utgjordes af tre medelmåttigt stora, låga nolmar helt och hället uppbyggda på korallgrund. Vi rodde mot den nordligaste af dessa; på gifvet tecken från båten utsprungo ett par af de på stranden talrikt församlade infödingarne och: buro mig på sina axlar öfver det hvassa korallrefvet till ön. Nägot skönare än detta korallref kan man knappast tänka sig, der i djupet under den ugpa genomskinliga vattenytan de vidunderigaste bildningar, lika blommor och buskär, skimra fram med de mest lysande förger. Det ir vid äsynen af något sådant den poetiska idran (der den finnes) skulle kunna springa ram och besjunga djupens feslott, hafvets emlighetsfulla Bberrligheter. De infödingar, jom samlat sig på östranden och för hvilka synen af en så stor skeppsmassa som Eugenies var något förut oanadt, voro af alla åldrar, subbar och ynglingar, matronor och flickor, la helt nakna, med undantag af ett mycket smalt, onaturligt och plågsamt, hårdt åtsitände bandckring medjan; kroppsformen var särdeles, välbildad; i synnerhet qvinnornas, nen storleken snarare under. medelmåttan; sroppsfärgen merasvartbrun än hos dem viförut sett, och -anletsdragen hos alla uttryckande len innerligaste vänlighet: Sjelfva ön var en enda tät kokoslund, i nellantummen fylld af pandanusträd; för öfigt syntes marken mycket naken och vegetaioner mycket tinga. Vi öfvergingo denna iolme; hvarpå infödingarne utsändes att hopanlade fritt kringspringande svinen, -som