Aftonbladet – 16 april 1853, sida 2

äfven den mest oskyldiga njutning, de fördystra derag lit och förmörka eller förvirra deras begrepp, de skapa behof, der förut inga fannos. Men de förbättra ej deras samhällsställning, de lära dem inga af dessa färdigheter, som skulle komma dem till nytta i det verkliga lifvet. Och hvad betyder detta ord civilisation, som jemnt föres på tungan? I Europa är det förenadt med tanken på manufakturer, handel, konstfärdighet, bokliga konster, såsom yttringar af ett upphöjdare förstånd, en mera renad vilja. Men der behöfver menniskan genom omtanka och flit förbättra, hvad en karg natur erbjuder såsom i sin ursprungliga gestalt obegagneliga råämnen; der behöfver hon snart sagdt sjelf, för tillfredsställandet af sina behof, skapa hvad som ej förut finnes. Här deremot växer allt af sig sjelf; kläder, föda. allt danas här utan menniskans åtgörande, och hon kan vara nöjd och lycklig, ty hon behöfver intet mera. Men behofven införas, de vänja henne vid ett annat lif, och hon börja ; vantrifvas, bon lider och förgås. Eller hvarifrån annars förklara, att öfverallt folken dö bort, att der för femtio år sedan tusende födde sig, der lefva nu knappt hundrade? Hvarifrån dessa sjukdomar, desa laster och brott, som förut voro okända? I Ack, vi ha ibland oss så fullt upp af hvitc hedningar, vi behöfva så innerligt sjelfva at omskapas och att vårt samhälle rensas frår all den uselhet och smuts, som nu förorenai os8! När dessa goda, af naturen zå innerlig goda menniskor se, att vi komma till dem. för att lära dem dygd och renhet, vi, som d: dock lära känna på en så föga fördelaktig sida. må de ej med skäl ropa till ose: Du dåre! S: först till, att du tager bjelken ur ditt eget öga innan du vill draga grandet ur din brodesa! Jag skulle hjertligen beklaga, om någon anledning af hvad jag andragit trodde, att de vore min mening att misskänna allt det goda. som mensklighetens välgörare velat och verk: ligen gjort, i det de låtit över jorden utgi Guds ords förkunnare. Mina mening är blott at antyda, att om man med verkligt nit önska framgång åt den goda saken, så måste mar slå in på en annan bana. Man måste sofra hve tet från ogräset, rensa bort bedragsrne, lättin L garne och orostiftarne, välja värdiga redskap til Guds tienst, anbefalla dem fördreagsathbet ac) mildhet, lugn och mitta, icke låta sig vilse 2 ledas af deras egna loftal eller bedragas a 2 deras martyrskri. Men framför allt skall mar