Aftonbladet – 14 april 1853, sida 2

— Vi meddela efter Skånska Telegrafen fölande uppsats: ; Om Drains eller Täckta Diken. Denna gren af agronomien har under den sednare iden vunnit en serdeles förtjent och utbredd uppvärksamhet hos oss; och dä en del af vära, säsom kerbrukare väl ackrediterade, possesionater redan l! örjat med denna sak och den frän alla häll blifver å väl rekommenderad, torde det icke vara utan inresse för en del af tidningens läsare, att häri kortet meddela en enkel framställning om huru draining tföres och grunderna för dess gagn och nytta. Drains eller täckta diken äro mycket ållmänna il ingland och utgöra en väsendtlig anledning till den öga ständpunkt hvarpå det engelska jordbruket sig efinner, De afleda undergrundens fuktighet på ett ljup af 3 till 5 fot, så att matjordens värme och uktighet komma i. ett för säden och gräsväxten pasande förhällande och utan att dikena upptaga nägon ordrymd:i ytan eller äro till hinder för jordens bevandling eller bearbetning. Första orsaken till dikeas öfvertäckning är nemligen tydlig för hvarje landtrukare: att förekomma den jordförlust, som alltid ir fallet med öppna diken och de hinder dessa medöra för jordens drifning. Andra orsaken, den man cke förr kände så noga som nu, : är, att till en nö-l lig afskiljning af jordens skadliga fuktighet behöfves nycket djupare diken, än man nu allmänneligen bruar hos oss, neml. 3 å 5 fot djupa och icke gerna ner än 50 fots afständ mellan hvart dike på lerjord; nen för så stora diken och sä täta tillsammans skulle nedtagas bäde en stor josdrymd och mycket arbete ich kostnader, hvartill ändtligen kommer det kostamma underhällandet i godt ständ af så mänga och ä stora diken. Sedan man derföre först lärt sig att ;floppsdikena i allmänhet göra största nytta vid nämnde ljup och bredd, kom. man efter hand. under fund med utt de täckta dikena voro de billigaste och mestsvarande mot ändamälet. Dessa täckta diken eller rörledningar (hvilka vi nu vilja benämna med det engelska ordet Drains) läggas antingen af grästen, der man har tillräcklig tillgång derpä, eller af brända lerrör, (dessa fabriceras på dertill inrättade machiner, hvaraf redan finnas en del bär i landet och hvilka förfärdigas på olika ställen, bland annatvid br Kockums: machinverkstad i Malmö) eller af furu eller gran, i de trakter der trä är billigast; andra materialier äro icke att rekommendera. Rörens öppning eller invändiga genomskäring bör rät tas efter den vattenmängd som man efter allmänna reglor antager skall löpa igenom dem. Man brukar dem nu allmänligen af 1, 1!,, 2, 3 å 6 tums vidd eller diameter, och 3 å 6 tums rör begagnas till hufvudledningar. Dä grästen brukas, lägges en trumma af 6 tums höjd och bredd längs i diket, hvilken ök verhöljes med smästen. Af ung. gran eller fur, der sädan kan komma att begagnas, läggas i botten 2:ne stycken. bredvid hvarandra med 6 tums mellanständ och tilltäckes öppningen mellan dessa af ett tredje träd; dikena öfverhöljas sedermera af den uppkastade jorden och jemnas med jordytan sä att intet dike synes. Drains skola gå i samma riktning som jordytans sluttning öch icke som öppna diken, snedt öfver fallet; orsakerna skola förklaras längre. ned. All jord, som till följe af läge eller -beskaftenhet är utsatt för att nödgas upptaga mera vatten, än den genom sin egen sugningskraft kan absorbera, bör utdikas; och det är oftast händelsen att jorden häri det skänska slättlandet är af sädan beskaffenhet, hvarföre också största delen af denna jord behöfver dikas. Men pä jordens beståndsdelar eller förmåga att qvarhälla vattnet beror det buru djupt man bör lägga rörledningarna och huru stort .afständ som;bör vara dem emellan. På slättlandet här i Skäne, som till största delen består af lerjord, bör 3 till.5 fots djup och 35 å 50 fots afständ mellan rörena anses säsom medförande de bästa resultaterna. Drains böra läggas sä, att det blifver minst 6 tums fall på 200 fots längd; ehuru, der de läggas med mycken noggrannhet, fallet äfven kan vara mindre. Ändamålet är att vattnet kan rinna fritt ut frän rören. Är jordytan plan, så bör aftall beredas genom gräfning. Brukas lerrör, så bör rörledningslängden af I tums vida rör icke öfverskrida 200 fot. Är ledningen längre, bör den fortsättas med rör af större vidd, på det dessa mä kunna, under den tilltagande längden, upptaga och transportera den större vattenmängden. Renesmee OSAR