Aftonbladet – 14 april 1853, sida 2

— —— — — — sig. I början fick man dessa för våra praktfulla näsdukar; men när de af blå, röda och hvita glasperlor bestående armoch halsbanden framkommo, då var det blott för dessa nägot byte kunde uppgöras. Ått se en sådan rödbrun, naken, skäggig vilde med ena handen fasthållande sitt spjut och med den andra utsträckt efter perlbandet, med kroppens lemmar beskrifvande de mest passioneradey lystnad och förtjusning uttryckande rörelser, anletsdragen afspeglande hopp, längtan, lycksalighet, och munnen oupphörligt halftjutande de upprörda känslornas uttryck — detta var i sanning ett, lindrigast sagdt, intressant skådespel. Ja, en vilde framräckte trenne engelska pundstycken och en half krona för ett perlband, oeh då han för dessa lumpna metallbitar lyckligt undfått det glänsande mör sterverket, nedsjönk han öfversalig och liksom gycklande med den dumme, som låtit så glupskt lura sig, att för en sådan småsak bortsläppa den dyrbara pjesen. Så lära oss dessa naturens barn, huru konventionella vårs värden, huru relativ vår lycka och förtjusning är! Ena annan gick omkring och ville med all gevalt afyttra en söndrig kompass, en tredje en tragig sextant, en fjerde ett par engelske böcker. Detta, i förening med närvaron al engelska mynt, gaf otvetydiga anledningar til den tron, att något engelskt fartyg kanske häl förlist och blifvit öfvermannadt här. Hvad öde Ihade.väl besättningen undergått? Voro dess: I vildar menniskoätare? Vi kunde på intet sät Ihärom göra oss underrättade. Men deras häf tiga lynne syntes ingalunda göra en sådar förmodan osannolik, och när vi sedermera pi Vänskapsöarne ville förskaffa oss underrättel lger om dessa öboer, svarade man om den no good och lät förstå, att de mördat oci uppälit sina wissionärer. Af okänd anlednin; sågos de understundom sins emellan blifv oense. Kokosnötter, sockerrörstycken och an dra kastämnen slungades då med vild far från den ena kanoten till den andra, och an sigtena antogo ett uttryck af vildhet, son hardt nära orässadö till mordlystnad.