Aftonbladet – 14 april 1853, sida 1

oss med tvenne båtar i land, medan fregatten låg bi utanföre. Vi rodde in genom en kanal innanför de stora korallrefven, som kransvis omgifva ön, till en stor by, som sträckte sig nedanför höjderna vid en sida af den djupa viken. Hela ön syntes om möjligt ännu mera bergig än Taheiti, tullsatt af kolonnlika sylhvassa. bergspetsar och mellanliggande åsar, ända till den högsta kammen insvepta i den rikaste och yppigaste växilighet.. I midten nedanföre de högsta och hvassaste pikarne var en slags dal, enligt sagan åstadkommen af en guds väldsamma impression, som i vredesmod dit slungat sitt väldiga spjut, och ända intill denna slättlika dal inträngde den djupa viken, hvars blå ja omgifven af de skyböga lummigt gröna bergstränderna, onekligen presenterade en praktfull tafla. Från byn, hvars kanakhus liksom i Papiti Jågo gömda i täta: palmoch kökos-lundar, vandrade jag längs stranden mellan guavesnår, ficusoch barriogtonia-träd till bottnen af viken, der det fanns en ansenlig hacienda, tillhörig en svensk, vår konsul Brodien, rom för närvarande befann sig på Tonga-öarne, Här drefg en vidlyftig baskapsskötsel, och bär erhöll jag en vägvisare, som förde mig först genom det låga sumpiga slättlandet, som var alldeleg igenväxt af den äfven här allt annat utträngande guaven, upp till foten af de höggta bergspetsarne, som voro alldeles omöjliga att bestiga, hvarföre jag snart måste återvända. Naturen var här slideles densamma som på Taheiti, men mindre rik; blott en annan fördelning i afseende några växters antal anmärktes och endast ö eller 4, som jag ej förut insamlat. I zoologiskt hänseende var koralloch snäckdjurskörden icke obetydlig och särdeles intressant. Se . Eimeo var åtminstone förr bekant för sina kaffeoch socker-plantager. Efter fransmönnens besittningstagende sf Pomares rike — och dit hörer ön — hafva dessa råkat i lä. gervall. Deremot växa här ymnigt apelsiner, som utskeppas till Kalifornien, och en engelsk brigg låg just segelfärdig i hamnen med en