Aftonbladet – 13 april 1853, sida 1

antingen Gud eller djefvulen varit med i spelet, och för bådadera dessa makter veko de. Modet föll och de drogo sig undan, lemnande sina fiender Fatuahbua och dermed herraväldet öfver ön. Vegetationen häruppe var mycket olika den i lägre trakter. Parasiter, särdeles orchideer, voro mera allmänna, och ormbunkarne voro ytterst talrika. Särdeles ståtliga voro de hör uppträdande trädartade ormbunkarne med sina 20—30 alnar höga, ärriga stammar, i hvilkas spets liksom på en palm den täckt fördelade bladkronan svajade. För öfrigt rådde i alla naturens skapelser en lika yppig som skön karakter och harmonierade på det innerligaste med det ovanliga och praktfulla i hela landskapets underbart Jjutva fysionomi. En annan dag följde jag bäcken i dalen från det stora vattenfallet ända bort till foten af de obestigliga berg, hvilkas yttersta kam bildas af det nyss nämnda diademet. Innan vattenmassan nedstörtar i det omtalade stolta vattenfallet bildar den i basaltklippan tvenne djupa hålor och deri tvenne djupa bassiner med de öfverhängande pelarstyckena till ett magnifikt tak, Den ena af dessa bassiner med sitt friska klara vatten ligger högre än den andra och båda kommunisera genom en sluttande ränna i klippan, hvars botten är öfvervuxen af gröna alger, så att man beqvämt kan åka i denna rivna med det deri forsande vattnet, från den bögre till den lägre bagsinen, ett nöje, som fordom mera än nu af kanaserna älskades. Fransmännen hafva drifvit ort. dem. — Litet längre upp i dalen hafva soldaterna anlagt en liten täck trädgård, der, ill följe af det kyligare och mera fuktiga kli-. natet häruppe, de odla nästan alla europeiska srönsaker och med en egen hemlands-entuiasm visa på några små ekar, kastanjer, vin: Irufvor, askar, rosor och smultron, hemifrån itflyttade, och hvilka här borta i Stilla Hafyet ro dem lefvande minnen från det kära hem-)i andet, la belle Francex, Hvad jag ofvanl agt om naturen finner här ännu mera sin! uila tillämpning, ja här i dalens svalka och !!