Aftonbladet – 12 april 1853, sida 3

att. Torgelsen anländt till Renterfeldts bostad samt begifvit sig upp på vinden i afsigt att hemta sina betyg, hvilka innehades af en af Reuterteldts gesäller, som bodde i ett derå befintligt rum, hade Andersson genast skyndat efter, dervid hän upphunnit Torgelsen i trapporna. Han hade efter uppkomsten på vinden frågat Torgelsen efter afsigten med dennes besök derstädes och derjemte yttrat: du skall-väl icke: stjäla nägot ifrän oss nu igen, samt .dervid tilidelat Torgelsen ett par örfilar. Torgelsen hade dä satt sig till motvärn, hvarföre Andersson knuftat till honom, sä att han fallit öfver ända i en med råg fylld binge. Härunder hade gesällen Tidblad äfvenledes tillstädeskommit och, sedan Andersson ytterligare med blotta händerna tilldelat Torgelsen nägra slag i -ansigtet, med en brädända gifvit Torgelsen 7 å 8 rapp, efter hvilkas utdelande Tidblad, på uppmaning af. Andersson, upphört med misshandlingen. .De:läto honom derefter ligga en stund i sädesbingen, hvarefter Tid blad atiägsnade sig. Under tiden hade flere af Reuterfeldts arbetare tillstädeskommit, och dä Torgelsen, oaktadt flere uppmaningar, icke ville uppstä frän sin liggande ställning i rägbingen, reste Andersson med biträde af nägra af de tillstädeskomne upp Torgelsen, hvilken likväl genast äter föll ned: Dä först fann Andersson att Torgelsen var död, ehuru han till en början trott att Torgelsen endast af tredska blef qvarliggande. Andersson, härefter uppmanad att redogöra för skälen till den härda misshandlingen emot Torgelsen, förklarade, att han slagit Torgelsen derföre, att denne vägrat aflägsna sig från vinden på Anderssons uppmaning och att han misstänkte -Torgelsen stt vilja stjäla, om han finge ensam stanna deruppe. För denna sin misstanka sade han sig haft grundad anledning, emedan Torgelsen-gjort sig känd för tjufaktighet under den tid Torgelsen varit kamrat med Andersson hos bagare Reuterfeldt. På gifver anledning upplyste Andersson slutligen, att han. vid ifrågavarande tillfälle icke varit fullt redig, enär han förtärt 6 å 7 supar bränvin på förmiddagen. Härefter förekallades Tidblad, som uppgaf sig vara född uti Carl Johans församling den 20 Febr. 1826 af der boende, ännu lefvande föräldrar, snickaren Niklas Tidblad och dennes hustru Johanna. Rörande mordgerningen berättade Tidblad: ifrågavarande dag kl. emellan 12 och 1 fick han se Torgelsen stående på trappan till Reuterfeldts hus, hvarföre han tillsade denne att genast aflägsna sig, emedan han fruktade att Andersson, hvilken flera gänger haft hotfulla ut lätanden om Torgelsen och nu var öfverlastad, skulle, om han bief Torgelsen varse, tillfoga honom nägot ondt. Torgelsen hade likväl icke lätit varna sig, utan begifvit sig in i förstugan under yttrande: ,jag skall hemta mina betyg hos gesällen Lundstedt, och för resten sä är jag icke rädd för Andersson., Tidblad hade då åter gått in i bageriet, då i detsamma Andersson utkommit i förstugan. Ett ögonblick derefter hade Tidblad hört Andersson yttra: bry sig icke om den saken Thilda, jag skall nog ge honom sina betyg.. Hvad Audersson menat med detta uttryck kunde Tidblad icke göra klart för sig, men straxt derefter säg han Andersson taga Torgelsen med sig upp på vinden, hvarest han öfver en timma var ensam med honom. Under den tid Torgelsen konditionerat hos Reuterfeldt, hade han vid flera tillfällen olofligen tillegnat sig dels penningar och dels klädespersedlar frän sina kamrater, af hvilka äfven Arvdersson förlorat I rdr och 5 skillingar jemte nägra skjortor, för hvilket tillgrepp Andersson misstänkte Torgelsen; och hade Andersson med anledning häraf yttrat att när han träffade Torgelsen skulle han slå denne förderfvad, om han icke bekände tillgreppet och tillrättaskaffade det stulna. Tidblad förmodade nu att Andersson hade Torgelsen i förhör på vinden och-att hanäfven slog Torgelsen i afsigt att förmå denne till bekänhelse, hvarföre Tidblad, sedan flere andre af arbetarne begifvit sig upp på vinden, äfven gick dit upp, dervid han fick se Torgelsen: liggande på magen i en rågbinge och Andersson stäendebredvid honom, hafvande i handen en tjurmege, med hvilken Han tilldelade Torgelsen tre härda slag, utan att denne dervid gaf annat ljud ifrån sig än nägr tunga pustanden. Tidblad, som trodde att Torgelsen af tredska läg orörlig, oaktadt uppmaning att resa sig upp, tog dä en vid sädesbingen liggande brädända, med hvilken han tilldelade Torgelsen 2 ä 3 slag öfver ena höften, sä att brädan flög i stycken. Derefter lyftes Torgelsen upp på en bänk, på hvilken han lades. Andersson stötte dä till honom, att han föll framstupa af bänken i golfvet. Härunder. visade Torgelsen ännu så pass tecken till lif, att han rörde på ena armen, hvarefter han blef orörlig qvarliggande. Nu insäg säväl Tidblad som öfrige närvarande att Torgelsen var död. Under afläggandet af denna berättelse visade Tidblad mycken nedslagenhet och tärarne stodo honom flere gånger i ögonen, så att det var pätagligt, att han djupt ångrade sin gerning; hvaremot Andersson i sitt uppförande vid undersökningen visade, om justl. icke fräck trottsighet, ätminstone kall likgiltighet för brottet. Säväl brädändan, som var splittradi 8 a 10 st., som tjurmegen på flera ställen blodig, förevisades inför domstolen. Tidblad medgaf på fräga att let vore samma bräda han begagnat som tillhygge; aen Andersson förnekade att hafva nyttjat detändra vapnet. Bagare Reuterfeldt, närvarande, berättade att han, först sedan mordet blifvit begänget, på kalelse uppkommit på vinden, der han fick se Torgelsen igga pä -golfvet och Andersson sparka honom under itrop gä upp med dig., Reuterfeldt undersökte genast förhållandet och faun dä till sin häpnad attTorselsen redan var död. Han skiekade det oaktadt ögonblickligen efter doktor Monten, som ock genast ofann sig. ÅAdren öppnades straxt, utan att nägot lod sprang ut, hvadan doktor Monten bekräftade len rysliga tilldragelsen. Sedan Reuterfeldt anställt mdersökniog med sing arbetare och fått reda på att le tilltalade föröfvat mordet, sände han efter polis, som genast häktade dem, Upplysande Reuterfeldt på sifven anledning att Torgelsen, under den tid han sonditionerat hos honom, varit nykter och af ettstilla innelag; men att han visat sig vid flera tillfällen jufaktig och att Reuterfeldt endast varnat honom för öljderna deraf, utan att, i anseende till. hans :u glom;hafva anmält det till laga beifran. Om Tidblad emhade Reuterfeldt det vitsord, att denne väl vore egifven på spirituosa, men i öfrigt visat ett godt ch beskedligt uppförande. Deremot hade Andersson, om esomoftast berusade sig af starka drycker, gjot ig känd och fruktad för en vild och öfrermodig sälle, äväl bland kamrater, som andre personer. Af de förhör, som härefter anställdes med samtlige, leuterfeldts—-arbetare;--imhemtades-hufvudsakligast, , utt Andersson: utdelat de flesta och att Tidblad gifvit), Forgelsen de sista slagen. Atven uppdagades af vitt I esförhören: att Anderssön säsom tillhygge tillika beagnat sig af en toffel, (förmodligen träbottvad) vilket förhållande Andersson -bestred. -Nägra:särdes; es svåra blodviten skulle icke funnits -å -Torgelsent ropp; deremot befänns den, isynmerhet avsigtet f: ästan öfverallt bläsvart. Det förkläde Andersson buit vid väldets föröfvande; -och. somförevisades -vidls adersökniogen, var på flera ställen blodfläckadt. En i tjenst Hos Retterfeldt anställd dräng hade mder helastiden legat ä vindea och Äsett väldet, l! stan att söka afböja det; Han förklärade att har oke vägat komma Torgelsen till hjelp, af iruktav ör : Andersson. Äfven en gesäll hade uppehållit sig ett med en tunn brädvägg frän vioden afskildt rum under det väldet derute timat, Icke eller han hade ns försökt att skydda Torgelsen för A-dersson. :