Aftonbladet – 11 april 1853, sida 1

kande mitt medförda vin och rökande mins cigarrer, var i sanning något så angenämt, att det nästan kostade på mig att lemna det anspråkslösa kanakbuset, der vi sammanlefva med vildar,, gom i flera hänseenden visa sig öga ett mera civilisersdt och godt sinnelag än mången, som derpå gör ett tomt anspråk. dring tillbragte vi några få timmar nere iHonolulu hos vår sednast dertill utsedde konsul, hr Hackfeld, en utmärkt hygglig och allmänt aktad man, och återigen ombord, lyftade vi ankaret kl. 9 på aftonen den 26 Augusti då kurs sattes på Otaheiti. Innan jag fortsätter berättelsen om fortgången af vår resa må det tillåtas mig här rätta en uppgift, som gjordes i mitt gednaste bref, remligen att efter Mellets afsegling från Honolulu fransmännen ej vidare oroat det svaga konungariket. Tvärtom, misshälligheterna fortforo, den fransyske konsuln fortsatte med sina ständiga trakasserier, och detta hade till följd att amiral Trommelin anlände till Oshu och den 25 Augusti 1849 tog Honolulus fäste och andra guvernementsbyggnader i besittning, förstörde den offentliga egendomen i fästningen, förseglade kanonerna, uppbröt magasinerna och kastade deras innehåll i -bafvet, lade embargo på såväl styrelsens som privata fartyg, och föranledde en fullkomlig stagnation och förvirring i alla affärer. Intet motstånd gjordes af konung Kamehameha. Fransmännen tröttnade. emellertid slutligen med sin orättmätiga ockupation och afseglåde, och ännu är saken ej fullständigt slutad, utan en stark spänning och osäkerhet rådande. Början af vår segling från Sandwichsöarne var ingenting mindre än behaglig. Tätaregnskurar, ätföljda af häftiga stormbyar, fördystrade den och efterträddes af stiltje, hvilket på hafvet är föga mindre angenömtän der häftigaste storm på de mindre sjöarna. Sedan detta ihållit ungefärligen en vecks, stadgade sig dock passaden och friskade upp, så att vi ånyo njöto af en färd, så outsägligt behaglig, att hade ej