Aftonbladet – 11 april 1853, sida 1

gjorde jag en utvandring i en yppig dal på gidan om den förut nämnde Nuuanu-dalen Jag genomströfvade den ända till de högste bergstopparne och fann flera nya naturalster, som förra gången undfallit mig, så att, or det än var högst besvärligt att ofvan molnen uppstiga på de utomordentligt branta höjderna, så var det dock i flera bänseenden belönande. Mest duck i afseende på skörheten af der natur, som allestädes stod slösande med sina tjusande skapelser. Fåfängt skulle jag bjuda till att omtala det på en gång sublima i den täta yppiga växtligheten, de resliga träden med sina talrika gigantiska eller smånätta parasiter, de ogenomträngliga snåren af hundradetals ormbunkar och slingerväxter, som allestädes gjorde det omöjligt att aflägsna sig från den smala gångstigen, och den outsägliga prakten i desea både fina och storartade former, dessa briljanta och skiftande färger och denna tjusande rikedom och mångfald, som på alla håll nästan tröttade ögat, hvilket med möda kunde urskilja något visst att med större undran och hänryckning fästa Big vid. Helt olika med de kanaker jag träffade i den mera besökta Nuuanu-daleb, voro de här boende ytterst gästfria. De följde mig om dagen som hundar och voro på minsta vink färdige Att uppklättra i de ogenomträngligaste träd och bestiga de brintsste precipicer för att åt mig hemtia någon efterliogtad blomma. De förde oss nästan med våld till sin hydda, då jag gjorde min af att tillbringa natten uti skogen, och öfvertalade mig snart, i det de visade på den molnbetäckta, regnhotande himmelen; de slagtade höns och kokade batater och söt potatis att undfägna oss med och räckte oss sina mjölkbunkar; med ett ord, det fanns intet I deras hem, jag säger med flit intet i sin fullaste betydelse, som de ej-tillbjödo oss, och vi voro både för trötta och hungrige att icke hjuta af allt, ehuru vi hade litet att Vedergälla välviljan med. Sammanvaron med dessa glada och goda menniskör, som i munert glam höllo oss vakna under natten, dric