Aftonbladet – 9 april 1853, sida 2

under sjöresan; äfven matrosen älskar då att göra sig ett plustiges Leben, inskränkt endast af de höga priser, som vanligtvis så föga öfverensstämma med hans kongl. svenska kassa. I glädjen bor ju kraft, och efter litet rajande och hyss längtar han åter ut till skutan och hafvet, hvilka då bli honom dubbelt kärare och förtrogna. ,J han då mycket roligt om bords, säger du, och det måste vara ofantligt angenämt att så genomlefva en sjömans vexlingar och behag.. Sute jag som du i mitt hem, i min lugna, varma kammare, uppe i mina vanda sysselsättningar, i kretsen af goda vänner och trogna grannar och mera sådant, så skulle jag, om jag på ett afstånd af flera tusende mil läste en skildring af lifvet ombord, på en örlogsman, helt säkert finna det angenämt, kanske afundsvärdt. — Men nu, nu nöjes Jag med att klassiskt utropa: melius fit patientia, quidquid corrigi nefas est; och trösta mig med den der studentens svar, som, presiderande för en afbandling, hvars titel ban ej ens kunde dechiffrera, fann en ersättning för gin vedermöda deri: hvad är att skämmas en timma, mot en hel lefnada evinnerliga äras. Ser du: det är så mycket smått, men godt, man ej tar med sig i den trånga hytten, vännerna från fordom få inte rum der, hemtrefnaden har der intet bohag, och nöjena, för så vidt de äro till för hjertat, äro rädda för det starka luftdraget. Allting — något, mycket brister; och jag skall, när jag efter resans slut kommer att för dig uttala ett generelt omdöme om min färd, gifva dig några upplysande noter till hvad jag nu helt enkelt tillhviskar dig: sborta är bra, men hemma är bäst.n Jag vill likvisst längre trötta, kanske plåga dig med mina reflexionerutan går nu att fullfölja min reseberättelse lika krönikeartadt somjag börjat. (Forts.)