ibevis, torde ändock hända, att en del bränneripatroner, isynnerhet i grannskapet af hufvudstaden, som grundat sin ladugårdshushöllning på drank, och derigenom lagt sig ti:l flere kor än de med sin naturliga fodertillgång vore i stånd att föda — för att kunna sälja mera dålig drankmjölk till Stockholmsboarne — vid inhändigandet af denna a:handling icke blifva nöjde med detta bränneriförslag. Likaså torde en del af de bränneripatroner i landsorterna tycka, som spekulerat på att med drank göda stalloxar åt slagtare i Stockholm; men hvem kan göra alla till nöjes, ej heller är det skäl att uppoffra det allmänna bästa och låta hela riket lida för några enskilda opatriotiska intressen; isynnerhet som nämnde oxgödare och drankmjölksäljare i sjelfva verket numera icke vinna utan snarare förlora derpå, då man afräknar alla dertill hörande omkostnader och alla deraf uppkommande utgifter och andra förluster, och jemför slutliga resultatet deraf, med resultatet efter en naturlig kreatursfodring och spanmåls försäljning såsom uti Danmark, hvilket är så mycket säkrare som flere stora brännerioch ladugårdsegare, just i grannskapet af Stockholm, redan denna vinter funnit sig nödsakade att sjelf upphöra med sin riksförstörande bränvinstillverkning, och flere andra, ätven i landsorterne, säga sig vara sinnade att dermed upphöra. Likväl skulle det kunna: gå an att tillfredsställa de mest drankkära bränneripatronerne som ega de största och bäst inrättade brännerierne och minst ömma för fäderneslandets bästa, på det sätt, att de åtaga sig att blifva bränvinsfabrikanter för !, million kannor hvardera, mot 36 sk. bko skatt för hvarje kanna. — Af de här föreslagne 48 bränvinsfabriker kunna då, till ex. 40 1 landsorterne göda oxar (måhända 15 å 20,000 st.) men Stockholms slagtare behöfva knappt 6000 oxar, och 8 bränvinsfabriker i granskapet af hufvudstaden kunna drifva mjölkförsäljning, ifall Stockholsboarne fortfarande vilja nöja sig med dålig drankmjölk. På detta sätt kunde den här föreslagna bränneriregleringen börjas redan nästa år; men med detsamma bör ock kronan genast inlösa alla andra bränvinspannor i hela Sverige, efter kopparns dåvarande värde, med minst 10 procents, (ja om det ock vore 15 procents) förhöjning för arbetslön, såsom det tillgick i Danmark och Norge, då allmänna bränvinsbränningen der afskaffades. Då nu, genom engelsmännens och andra nationers årliga förbättringar af deras jern, framtida utsigten för svenska jern-exporten synes komma att blifva sämre; då Sveriges skogar genom nu pågående stora utskeppning, om nägra år icke torde medgifva vidare trävaruexport; då våra vintrar år från år tyckas blifva mildare, (med undantag af Mars månad detta år) slädföret och isarne länge opålitlige, jandsvägarne tidtals boitenlösa och ofarbara, så att landtmännens vanliga tunga vinterforor länga tider icke kunna verkställas; då den hittills brukliga postföringen med häst och kärra, genom sedeförderfvet, synes ganska osäker för röfvare, men sådane icke kunna ofreda posten eller resande på jernvägar; då svenska bränvins brännarne genom för stor tillverkning nu måste sälja sitt bränvin för underpris eller utan vinst, och flere af dem redan nödgats upphöra och många söga sig vara sinnade att upphöra med den olycksaliga samt riksoch folkförstörande produktionen; och då tillika från alla landsorter nu höres missnöje och klagomål öfver det myckna bränvinsmissbruket och dess bedröfliga följder; till och med kloka bönder jemra sig öfver bränvinsfloden, de många krogarne och det omåttliga superiet; samt talrikt besökta landthushållnings-sällskaper enhälligt förklara, att bränvinstillverkningen icke är nödvändig för jordbruket och utöfvar ett menligt inflytande derpå; få synes, af alla dessa vigtiga skäl, det icke allenast vara nyttigt och nödvändigt, utsn äfven tiden nu vara inne, att i Sverige, liksom i alla andra civiliserade länder, vidtaga den här föreslagne förändringen med bränvinstillverkningen och dess beskattning, så att bränvinspriset stiger till minst 1-rdr 16 sk. bko kanhan, samt att för de 9 millioner rdr bko som derigenom årligen skulle erhåilas, byggajernvägar och elektriska telegrafer m. m., hvilka genom denna: nya oväntade tillgång kunna anges erhållne liksom till skänks — på det Sverige icke måtte. blifva ualitför långt efter andra nationer, och af dess modernäringar, jordbruket och ladugårdarne, erhålla (i likhet med Danmark) stora exporter och nya riksinkomster, för att icke allenast motsvara alla importer, utan dessutom gifva ett betydligt öfverskott, till nationensvälmåga och nya nyttiga företag, äfvensom till rikets försvar. . På nu anförda sätt, vågar jag för min del tro, att Sverige skulle blifva aldrabäst bjelpt och belåtet, och bränvinstillverkningen ifrån att nu vara en stor olycka och ett plågoris, skulle blifva oskadlig och en guldgrufva till sven ska folkets återupprättande och framtida förkofran. — I oförändradt fall, synes nationen, med stora steg: gå en ångerfull framtid till mötes. j Måtte svenska nationen vid nästa Riksdag, hvad bränvinstillverkningen och beskattningen angår, få glädja sig åt Regeringens kraftiga verksamhet, och Rikets Ständers mera patriotiska beslut än vid föregående riksdagar, så att både nålefvande och efterkommande få skäl at dem derföre välsigna och benämna Fäderneslandets Räddare, ifrån den värsta fienden till all sann lycka, Gudsfruktan, sedlighet, välstånd och trefnad! Stockholm i Mars 1853. 0. J. Hagelstam. Öfverste, R. S. 0: nossssststsnea Frågan om Öresundska tullen. Enligt löfte meddelas härnedan kommerskoilegii för någon tid sedan afgifna tvenne underdåniga utlätanden rörande denna fråga. Utlötandet i anledning af rikets ständers vid lsigta riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse ämnet är af denna lydelse: Arn sr a RR ET