Aftonbladet – 7 april 1853, sida 2

Under loppet af hans ärorika regering ha alla de preussiska biskopsstolarne blifvit besatta, och det är näst Gud vår konungs inflytande som vi ha att tacka för den preussiska biskopsvärdighetens glans. Låt mig lyfta på den sorgliga slöja, som höljer den ännu friska grafkullen öfver en beundransvärd man, kardinalerkebiskopen Diepenbrock i Breslau. Denna graf ropar till oss: Tack åt vår konuag! . Det är öfverflödigt att tillägga, att man ieke gör kronan ansvarig för dessa deklamationer, men de kasta ett klart ljus öfver detta partis tankar och förhoppningar. Det ultramontana partiet har för öfrigt väckt en motion inom andra kammaren, i hvilken den begär ett fullständigt utförande af de stipulationer, som finnas i bullan De salute animarumn af d. 16 Juli 1821, en laglig undersökning om alla den katolska och protestantiska kyrkans gods, slutligen en rättvis fördelning af de anslag för kyrkliga ändamål, öfver hvilka kultusministern disponerar. Sådana äro den katolska prelaturens fordringar. För att rätt uppskatta dem, bör man veta, att det konkordat, på hvilket den nyssnämnda bullan grundar aig,aldrig varit offentliggjordt i Preussen i laglig form. Sjelfva bullan erkändes såsom förbindande stadga för katolska kyrkan genom en kabinettsorder af den 21 Aug. 1821, men med uttryckligt reseserverande af statens öfverhöghetsrätt och förbehåll mo: all skada och förfång för den evangeliska bekännelsen. Edra läsare känna af den framställning jag lemnade i mitt sednaste bref i hvilket tillstånd at materiel underlägsenhet den evangeliska kyrkan i Preussen befinner sig emot den katolska. Det ultramontana partiet i kammaren vet detta mycket väl och gör sig säkerligen inga illusioner. om resultatet. af denna nya strid. Men den kan utgöra ett. agitationsmedel så godt som något annat. En annan händelse mera hugnelig att omtala för den religiösa frihetens vänner. De från den evangeliska landskyrkan dissenterade församlingarne ha under någon tid varit utsatta för förföljelser från ministerens sida; hon har velat på dess prester tillämpa strafflagens 8 104 om dem som olofligen sätta sig i besittning af ett offentligt embete. Olika domar ha på olika ställen blifvit fällda och generaladvokaten har appellerat i alla de mål, der pastorerna hade blitvit frihända, Den 18 Ånnner a EN nogsta domstolen vädjomålet och aläaisarade underdomstolarnes frikännande domslut. Högsta domstolen har icke ännu offentliggjort motiverna för sitt utslag, men man kan af de argumenter, som vid försvaret blifvit anbragta, sluta sig till att den indirekt förklarar 104 8 icke vara tillämplig på kyrkliga funktioner. Jag skall återkomma till denna för dissenters vigtiga fråga då Wentzels motion till förmån för dissenters kommer att diskuteras i kammaren. Jag öfvergår till en sak, som väckt mycken sensation, nemligen den preussiska polisens koncentration hos Polispresidenten i Berlin hr v. Hinckeldey. . I dylika affärer kan ni vara öfvertygad om att landets tidningar icke säga någonting eller itminstone endast säga halfva sanningen. Man bör veta, att konseljpresidenten v. Manteuffel, polispresidenten v. Hinckeldey och hr v. Manteuffel, understatssekreterare i inrikesministören och ministerns broder, icke befinna sig på samma politiska linea, Det finnes en missstämning mellan dem, hvars orsaker äro alltför invecklade och vidlyftiga att kunna ega niresse för edra läsare. Det är tillräckligt att ;rinra, att konseljpresidenten är byråkratiens chef, fiendtlig på en gång mot det parlamenariska systemet och en egentlig junkerstyrelse. lan lutar mera till en sådan statsorganisation, som den Bonapartismen åstadkommit i Frankike. Hans bror understatssekreteraren är dermot en fullt renhårig junker. Han hade Kitills i sina händer den högsta polisstyrelsen, ;vilken konungen, som mycket värderar hr . Hinckeldey, velat öfverlemna åt denne. lan säger nu, att hr v. Manteuffel, undertatssekreteraren, till följe deraf skall begära itt afsked. Denna koncentration af polismakten står aturligtvis i samband med hindelserna i Miino och mordförsöket mot österrikiska kejren. Den nya myndigheten har redan utärkt sig genom en hittills i Preussen ovan8 stränghet. Jag talar ej om de arresterinMr, som egde rum den 18 Mars. Oaktadt et djupa lugna, som egde rum i hufvudstaen, voro dylika åtgärder, så att säga, oskiljstiga från denna historiska dag. Den 18 ser sig polisen ovilkorligen förpligtad att öra några arresteringar. Det är:en polisadition. å Men det som wäckt en allnian förvåning är t man trottg fig på de sednaste drgarne böra restera onåkring 80 Personer, som kfätt-den erfheteny att betäcka sina hufvuden möe 582 RR lätta och enkla hattar, som man lar Valabresare. De ha fått lära sig att det falskt när ordspråket påstår, att ingen bör sputera om smak och färger. En egen omändighet var att bland de arresterande benno sig ett regeringsråd och en artist vid ongl. teatern. Hr regeringsrådet har säkersen under de få timmar han tillbragte i arsten haft tillräcklig tid att reflektera öfver igenheterna af en centraliserad polis. Nn annan symptom utaf de mnolitieka fX1;