Aftonbladet – 7 april 1853, sida 2

UTRIKES KORRESPONDENS. (Frän Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 24 Mars 1853. Den 18 Mars, revolutionens årsdag, med förde inga märkliga händelser. Endast nå gra arresteringar egde rum, till hvilka jag se. Idermera skall återkomma. Fredrikshains kyr: kogård, der de olyckliga offren för revolu: Ttionskampen ligga begrafna, hade redan fler: dagar förut blifvit cernerad af polisen. De aflidnes slägtingar kunde sålunda icke, såson Idet skett de föregående åren, begifva sig dit för att bekransa grafvarne. Nationalzeitung den moderata demokratiens organ, utkom utar ledande artikel och med en fjerdedels sida all. Ideles tom, hvilket man trodde härleda sig Ideraf, att dess första upplaga blifvit konfi Ivaexad. 1848 års händelser ligga nu så lång Man veoch förefalla nästan såsom en dröm emot tronen. rörelsen då allsicke vände: sig mer; dessa gaf talket begärde endast refor återtog dem sedermera, ängslans stunder oc nar våren 1848 de reaktion ör närvarande tje revändning att utrota äfvi je spår a frihet och kommunal sjelfständighet som nöd. vändigheten och rättskänslan före Mars 1848 gjort gällande hos styrelserna. Man går till. baka till 1812 och 1808, för att finna en sakernas ordning, hvarmed man är belåten. Ministrarne Stein och Hardenberg , hvilkas moderata och liberala politik uppeldade nationen och åstadkom befrielsen 1813, betecknas nu såsom revolutionärer. — Adeln, i stället för att genom eftergifter åt tiden och det allmänna vettet, söka bringa i glömska den anakronism, som ligger i dess tillvaro, spelar ett förtvifladt. högt spel med sina sista trumf och hånar de andra samhällsklasserna på ett ytterst betänkligt sätt. Den stödjer sig härvid på armåen och prelaturen, den närvarande reaktionens tvenne nära koaliserade makter. Hvart skall allt detta i längden föra oss? Ingen synes ha lust och ro att tänka derpå. Man lefver för dagen och döljer icke för sig, att man en gång får att uppgöra räkenskap med det rmissnöje och den förbittring, som man nu utsår med fulla händer. Tillåt mig att i korthet omnämna en festmåltid, som för några dagar sedan hölls af det klerikala partiet och hvarvid flera märkliga toaster förekommo. Grefve StollbergWestheims förtjenar särskildt omtalas. Den visar hvilka förhoppningar det ultramontana partiet gör sig om sympatier hos kronan. Den lydde på följande sätt: )Den man, som Gud sin misskundsamhet under denna förfärliga stormtid satt på Preussens tron, harhan begåfvat ned ett ädelt och mildt bjerta, ett stort hjerta, en upphöjd anda. Ja, m. h., jag tvekar icke tt säga, vår nådige herres och konungs stora njerta är det enda ställe inom vårt fädernesand, der alla de motsatta principerna i vårt ffentliga lif finna ett fullt och sannt echo.. Jet är der som Preussens stjerna lyser, som notsägelserna förmedlas och försonas, i detta! dla, fromma, vänliga hjerta. Om nu vår konungs : bild är sådan, hvilka betraktelser ramställa sig då för en preussisk katolik? 4. h. nu slår mitt hjerta mera starkt, och let är tacksamhet mot Gud som jag bär vittlesbörd derom. Ännu såsom ung och oakadt en alldeles motsatt uppfostran, visste år konung att rätt uppskatta katolieismens istoria och antiqviteter; -Hans unga hjerta löt sig till personer, som egde denna rikting (herr v. Radowits) och om vi skullec ilja uppställa för oss hvad de preussiska ka-c olikerna ha att tacka honom för, så skullell tt flyktigt ögonkast. genast gifva oss vidl: anden en mängd af fakta, Fvem minues cke kronprinsens bemedling, hvarigenora en ; j 1 r f tor man fiek intaga biskopssätet i Kam? M. . Clemens: August är glanspunkten i vår yrkohistoria. Knappt hade-Frearik Wilhelm V uppstigit på tronen, innarhan utan rinste dröjsmål sträfv: tv försona den 20 ov. 1837 (då er Op Droste-Vischering rdes till Min fästning i anledning afd istefrågan oj andade äktenskap o. s. v.). 14