rening. Nu slutligen några ord om minarnes sätt tt komma hit. Det sker på trenne vägar, ntingen rundt Cap Horn eller öfver Panamaäset, eller ock genom fasta landet öfver de nexikanska högslätterna, prärierna och ber-: sen. Och alla vägarne äro förfärliga. Utom ! tt seglatsen kring det stormiga Cap Horn är yutsögligt långsam, och att man dervid måste 1tstå alla ett upprördt hafs och oblidt klimats vedervärdigheter; huru ofta inträder ej sjuklJom under en så lång, instängd sjöresa, utom brist på det allranödvändigaste och hård medfart i alla hänseenden. Vägen från NewYork till Chagres, dexifrån öfver näset vid Panama och sedan till San Francisco är visserligen beqvämast, men omåttligt dyr; och dessutom inlasta fartygen så många passagerare, att, i fall det lyckligtvis ej yppar sig brist på mat och vatten, så är man dock inpackad så, att man under veckotal saknar utrymme att röra sig. Några dagar sedan vi lemnade Honolulu inkom dit ett skepp från Panama, öfverfyldt af passagerare såsom gillar i en packad tunna. Sjukdomar hade börjat rasa, en Person hade af förtviflan dödat en annan och sedan blifvit sjelf upphängd på rånocken; man hade ej haft bröd på 12 dagar, och vattnet, som i början betalades med 4 rår flaskan, var äfven slut! Detta är blott ett af de oräkneliga exempel, då oredliga kaptener öfverlasta sina fartyg så, att elände och död deraf måste uppkomma. Men förfärligast är passagen genom Jandet öfver Mississippi. Vägen går genom högslätter och sandöknar, der ingen vattendroppe finnes, Ider undergden ytterliga sommarhettan allt lefs vande förtvinar, kreaturen falla ned och OmIkomma, och sjelfva menniskoörna utsträcka: liflösa af matthet och törst. Ofta hafva kara. vanerna ej hunnit fram, förrän an3 börjat fall: li bergskedjorna, som draga sig mellan För , Jenta Staterna och Kalifornien. Alla försö!l latt då bryta sig igenom passen hafya vari jomöjliga. Skaror bafva fallit i djupet och c a vidare hörts af; man har börjat uppäta sin kreatur, tillgripit sina barn, ja anfallit hva -landra, och då ändtligen hjelp kommit, har föj ltviftan och det djupa eländet gjort menniskotrn så onaturliga och ursinniga, att de ej vel ir smaka de medförda lifsmedles, utan föredr